Mamma var kreativ och dominant. Hon orfnade , domare å ställde. Många gånger till familjens bästa. Hon hade varit frälst sedan hon var 14 år. För henne var helvetet en verklig plats där syndare skulle brinna i evighet. Jag var helt säker på att jag skulle förvisad dit. Mamma hade kommit på mej med att onanera och för en sådan synd fanns ingen förlåtelse. De var en fruktansvärd tanke jag grät och bad gud att göra ett litet undantag för mej !! Jag visste inte då vad ångest var men hela min barndom och uppväxt dominerades av panikångest och ÅNGEST. Jag visste att de var fel men kunde imtr sluta. Hörde av en psykiatriker att det är spänningslösande.                              Jag var ca fem år och stod utanför söndagsskolhuset och nblev väntade på att pappa skulle komma och hämta oss. Det var en vacker höstdag. Solen reflekterade sitt ljus i de vitmålade spröjsade ftren i det annars rödmålade huset. . En äldre flicka som jag inte kan minnas att jag pratat med förut kom fram till mej å sa " du är inte svensk å du bor inte hos din riktiga mamma.ALLT BLEV SVART. Jag minns ingenting av hemresan men kommer ihåg att jag storgråtande kastade mej i mammas famn och snorade å  hulkade fram " är de sant att inte du är min riktiga mamma "???? Jag minns inte den exakta ordalydelsen. Mamma var naturligtvis oxå chockad. Hon satte oss på varsitt knä och fick till en fin berättelse om två syskon vars föräldrar blev sjuka. Så var de oxå en man och kvinna som så gärna ville ha barn då fick dom barnen till dom sjuka föräldrarna. De hela gick ut på att vi var älskade av fyra föräldrar. Mamma hämtade papperet från tingsrätten å sa att de pappret var bevis på att vi var deras barn. Jag minns att jag tänkte

 Då kan de hålla på så hur länge som helst. Man får nya papper å mys fötäödrari hela ditt liv. Ja livet är svårt att förstå för oss vuxna hur ska de då inte vara för barn