jag byter helt  spår. Hade tänkt berätta om pappa men de får vi ta en annan gång. Jag hade tänkt sova men ibland blir de inte som man vil .                               Har du någon gång undrat hur de känns att veta att man ska dö i en obotlig sjukdom ? Dom flesta friska människor funderar inte  på  sånt om de inte kommer nära genom en ananhörig sjukdom. I fyrtio år har jag jobbat som sjuksköterska. Jag har åkt runt i hela Sverige och jobbat på olika AQ sjukhus. Min specialitet är anestesi eller narkosläkare. Min första anställning hade jag på lungkliniken vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där mittä jag och lärde känna   patienter i slutstadiet av KOL. De måste vara de jävligaste sättet som finns att dö på

 Och nu är jag där. Har nyligen kommit. hem från en vistelse på lungkliniken. Drabbades av nån.infektion i FYRA veckor låg jag hemma å kämpade efter luft .sprayer, inhalationerna,antibiotika inget hjälpte. Natt blev dag och dag blev natt. De enda jag kunde koncentrera mej på var att försöka få LUFT.!! 40,!ge i temp fick mej att åka in till akuten. Jag fick annan antibiotika. Är hemma nu å mår lite bättre men de är bara en liten frist. Luften räcker inte till  så jag kan.prata de går behjälpligt men tar så mycket på orken.                         .de är så förbannat segt alltihop!! Jag sörjer de är nog den starkaste känsla jag kan identifiera. En stor sten av sorg i mitt bröst. De går inte att gråta. Ingenting förändras heller av de

. Sorgen över att jag inte får se mina barnnarn bli vuxna. De värsta av allt att behöva lämna min älskade dotter        .vi har delat de mesta i livet. Hon kom som en värmande solstråle in i mitt liv.för.mrj är hon kärleken personifierad

.hon kom med hopp om framtid å glittrande skratt fyllde mitt hjärtas innersta rum

Så är de RÄDSLAN. Vad som kommer efter döden skrämmer mej,' inte. De är den plågsamma vägen dit.          Nu kan jag med största svårighet svälja vatten

. Det är.månader sen jag fick i mej ett mål mat

,", De förstår du väl att du måste äta'", säjer folk. Om jag säjer-varför blir vi.båds svarslösa. Ofta ä.jsgnså trött att jag inte orkar känna nånting. Jag sa  förut att jag inte är rädd för att dö men de är VÄGEN DIT som ibland ger mej panikångest. Märker att kroppen förfaller.

JAG VILL LIKA GÄRNA  LEVA SOM DU,!!VILL SE SOLEN GÅ  UPP OCH FÖLJA ÅRSTIDERNAS SKIFTNING

,Sitt en stund vid min huvudända å smek min kind. De var längesen nån rörde vid mej av ömhet

.bara sitt här, du behöver inget säja

.nä de rosslar så mycket i mina luftrören.orkar inte skriva mer i dag

Var rädd om dej å värdesätt de liv du har.

.

..