Jag vill be om ursäkt att det har gått så lång tid sen jag skrev sist. Det beror på att jag varit rejält sjuk och inte orkat.

Jag vill dröja mej kvar på kyrkogården. Redan som liten hade jag ett starkt behov av att vara ensam. En sorts meditativ ensamhet. Där jag sätter mej på en vacker kulle, sluter ögonen och låter tankarna komma åt gå som dom vill utan att få fäste. När jag är färdig känns de som en reningsprocesser. Jag ska inte lära uhur man gör när man mediterar. De finns mycket bra litteratur att tillgå . Jag kan säja att de är inte bundet till vilken tro du bekänner dej till eller om du kallar dej ateist. Där satt jag långt trångt mina plågoandar. Här kunde jag träna. På att sätta ord på vad jag tyckte var fel. Hemma fanns inte den möjligheten. Att klaga på de Gud bestämt var synd. De första gångerna jag tagit upp med egna ord vad jag tyckte var fel hemma å på skolan. Gick jag länge med en stor ångestknut i bröstet. Jag väntade på Guds straff som mamma så otaliga gånger pratade om

Mina föräldrar som var frireligiösa å aldrig gick i stadskyrkan  var mycket förvånade över att jag ensam i sjuårsåldern gick å satte mej i den tomma kyrkan..                                     Åh vad jag älskade de fantastiska målningarna, stuckaturerna och inte minst tystnaden.

Som jag sagt förut d så var allt sant. Du kan inte föreställa dej. 

 I skapelseberättelsen i Bibeln står de att när gud var klar vilade han på den sjunde dagen.detts gällde mina föräldrar å i lika hög grad oss barn. Man fick bara göra sånt arbete som var nödvändigt som att ge djuren mat och laga mat till familjen. Vi barn skulle sitta uppklädda i finklädda hela dan som jag minns en dag lång som en evighet !!, Inte leka med nånting. Inte ens bada dockan var tillåtet.

Någon tonårstid har jag aldrig haft aldrig heller någon veckopeng. Vi hade så lite pengar så de var ingen idé att fråga. Mina klasskamrater började sminka sej men de var inte ens lönt att ta upp de hemma. Minns att de var skoldans. Herregud, jag gick utanför och lyssnade på musiken. De kändes som att jag kunde sälja min själ till satan bara för att få vara ett vanligt barn . Men vem skulle vilja dansa med " Jesus "???? Med håret stramt uppsatt i en knut på huvudet och.en klänning sydd i tjockt möbeltyg som hängde snett efter alla tvättar

Måste ta de här först för att du rätt ska förstå betydelsen av.min andra reträtt plats från skolan

 Det var Ica affären nere på byn .Å jag hade upptäckt att dom sålde smink. Jag gick där i min fantasivärld å sen var skoldagen borta. Jag skulle bli fantastiskt vacker. De vackraste jag kunde tänka mej var flygvärdinna 

.vacker, smal, nysminkad skulle jag röra mej l planet och utstråla lugn och trygghet. Läppstift de vet jag hur man använde men sånna konstigheter som eyliner,mascara, krämer å puder av olika sorter visste jag inget om men de gick att ta reda på.

Jag är förvånad över att de började sticka upp ord som " jag vill ", och " jag ska," i min hjärna. Nånstans där allra längst nere fanns nåt jävlar anamma som ville upp. Mina föräldrar trodde att jag var i skolan varje dag. Nu är de inne med störnongdanmälan för..minsta lilla sak de är bekvämt för skolan dåslipper dom ta nåt ansvar. På min tid kom de ett brev hem från skolsköterskan om min höga skolfrånvaro. Jag blev jätteträd för jag trodde att jag skulle bli utskälld men mamma bara tittade på pappret, knövlade ihop de till en boll och kastade in de i öppna spisen !!

Nu går jag över till nutid ett tag. I morron är de första advent. Saffransbullar har jag bakat i Dot slut i ett mars. Pepparkakor däremot har jag kvar. Jag känner mej lessen å nedstämd. De är så att förutom  att jag har KOL så är hela min rygg förstörd. Har en mycket kraftig skolios. Hela ländryggen har rasat ihop som dominobrickor med påföljd att flera nerver ligger i kläm .                    Jag vill säja nåt om julen. Tycker du som läser mina rader att jag är elak mot mina adoptivfadoptivf så mycket ?? De är inte meningen . Min avsikt är att skildra min uppväxt så som jag minns den

 Trots att jag kanske låter hård mot mina föräldrar så älskar jag dom. Utan dom kunde jag lika gärna vara död

 Så

Julen var fantastisk när jag var liten. När vi gick till sängs kvällen före julafton fanns absolut ingenting som påminde om vad som skulle komma. Men när vi vaknade på julaftons morgon strålade hela huset i ljus. Mamma hade varit uppe hela natten. Att granen. Hängt girlander i taket. På ett bord som stod lite i skymundan hade hon byggt upp ren troöllskog. En glasbitar fick bli en sjö bakom några träd skymtade man några troll som kikade fram. De går inte att ge de full rättvisa. Lilla mamma jag saknar dej.

Till er som läser. Ha en skön första advent och var rädda om er. Många varma kramar

varje morron var ett helvete. Fick på mej trosor och tröja sedan ut på toaletten och kräkas. Det finns så många varför min mamma såg aldrig problemet och pappa överlät större delen av omsorg och uppfostran på henne. Hon kunde säja " stanna hemma i dag du ". Någon hjälp med läxor eller någon fråga.   Vad vi höll på med i skolan kom aldrig. Den stående kommentaren var att vi skulle vara duktiga. Jag tror att svaret var så enkelt som att dom helt enkelt inte kunde . Jag tror att mamma gick i skolan i fyra år. Hon hade många fantastiska begåvningar. Kunde handskas med myndigheter av alla slag och det hon förutsatt sej för att göra de genomförde hon oxå. Hon var en mycket stark kvinna. Jag vet inte vad hon hade för upplevelser bakom sej men hon sa ofta " lita inte på folk.  Tro aldrig på nån ". Jag vet att hennes mamma dog när hon var fjorton år och att hon fick en styvmor som hon beskrev som elak. Jag vill göra en sak klar. Jag har aldrig tvivlat på att dom älskade oss men de var den dubbla känslan att dom älskade och slog med samma hand som gör de så svårt. Mamma sa en gång när hon blivit gammal att hela felet var att vi var för gamla för att skaffa barn. Jag tror att hon hade rätt i det men de var oxå den fanatiska religionen och okunskapen om barns behov som spelade en mycket stor roll. Denna okunskap tror jag inte har med ålder att göra. För att återgå till deras skolunderbyggnad var pappas ännu mer bristfällig. Han hade gått i skolan i fyra år varannan dag. Det var med möda han kunde skriva sitt namn. Jag älskar dom. De vill jag poängtera. Men i dag skulle dom inte blivit godkända som adoptivföräldrar. Dom hade även i omgångar fosterbarn. Ett tag tre svårt missanpassade syskon. Mamma ville hjälpa alla som behövde stöd . Det var svårt alkoholiserade personer. Att försöka lura henne på något sätt lyckades ingen med. Jag märker att jag skriver väldigt lite om pappa. Av den sorgliga anledningen att jag aldrig lärt känna honom. Det sörjer jag djupt i dag. Jag har ett mycket klart minne av att jag kände mej trygg med honom. Det var en kall stjärnklar vinterkväll jag stod ute med min hand i pappas och han pekade ut Karlavagnen,orionsbälte och allt vad stjärntecknen hette. De pappa inte kunde om naturen var inte värt att kunna. Det mest fantastiska var att han kunde säja exakt hur mycket klockan var genom att se hur solen stod på himlen.sanningen var nog den att dom var ettomaka par. Mamma var ganska dominant medan pappa var mer tyst och tillbakadragen och sällan kom till tals.                Jag märker att jag kommit långt från min rubrik. För att återvända till skolans helvete så fick de räcka med tortyren under bussresan sedan gick jag därifrån.jag älskade att fantisera mej bort på kyrkogården. Läste namnen på gravstenarna och fantiserade om vilka liv människorna en gång levt.där fanns den tystnad och ro jag behövde. Där fanns namnet på en flicka som blivit lika gammal som jag var. För henne berättade jag om mina drömmar. Där fick besvikelsens och sorgens tårar flöda fritt. Jag hade ett ställe till

 De får jag ta nästa gång. Ha de bra. Kram

jag lovade mej själv.att detta inte ska bli något gnällforum. De ska de heller inte bli nu. Men jag är överfull av känslor som måste ut. De har gått så fort. Jag har haft diagnosen KOL i ca 10 år och inte blivit nämnvärt besvärad. Bara lite mer andfådd i uppförsbackar och ansträngning. För några månader sedan fick jag en svårartad förkylning och sedan har de bitit sej fast. Mina infektioner blir alltid allvarliga å svåra för jag har en brist i immunförsvsret. För detta får jag injektioner varje vecka.                                                Ena minuten är de helt omöjligt att ta till mej att jag ska dö. Och i nästa minut gråter jag över att mitt liv är slut. Ångest har jag alltid haft å jag brukar säja att ångesten är en drivmotor. Den driver oss framåt och uppåt. Får oss många gånger att agera. Men att ha ångest för att man ska dö för mej inte vidare de för mej till slutet. Att vakna av att man sitter upp å de känns som jag drunknar i slem är högsta graden av ångest. Jag skulle så gärna vilja leva några år till men inte så här. Det är inte människovärdigt. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag orkade vara samma person som alltid men jag orkar inte. All glädje åpsitivitet och livslust är borta. Inte konstigt. Jag ska snart inte finnas .                                                    När jag jobbade som sjuksköterska på vanlig vårdavdelning tyckte jag alltid om att vara med och göra iordning den avlidne. De första jag gjorde var att öppna ett fönster så att själen äntligen kunde flyga ut fri. Jag tycker de är vackert. En åldrad kvinna som i sin tur jobbat som sjuksköterska berätta att hon alltid gjorde så. Jag tog de till mej.Det är inte döden som sådan som skrämmer mej jag är fast i min övertygelse om vad som händer då de är vägen dit som skrämmer mej. En del funderingar har jag . Är jag så trött att jag inte märker att jag kvävs ?ET KÄNNS SOM EN EVIG.VÄNTAN ingen vet när å ingen vet hur. Jag har en sista önskan

 D en att slippa dö ensam. Jag vill ha min dotters handn i min hand. 

. På andra sidan strålar ett evigt ljusblstt som dag. Där är vi fria från sjukdomar och handikapp. Steg för steg förs vi in i den andliga världen. Vi har en annan insikt och våra tankar är mycket högre än vi ens här med våra blockerade hjärnor kan förstå

.det som var frågetecken för oss på jorden ska rätas ut

Jag är helt övertygad om att vi kan följa våra älskade på jorden. Och den människa som har ett öppet sinne kan oxå få kontakt med sina kära

 Så slutar jag för denna gång. Ha de bra. Kram

jag lovade mej själv.att detta inte ska bli något gnällforum. De ska de heller inte bli nu. Men jag är överfull av känslor som måste ut. De har gått så fort. Jag har haft diagnosen KOL i ca 10 år och inte blivit nämnvärt besvärad. Bara lite mer andfådd i uppförsbackar och ansträngning. För några månader sedan fick jag en svårartad förkylning och sedan har de bitit sej fast. Mina infektioner blir alltid allvarliga å svåra för jag har en brist i immunförsvsret. För detta får jag injektioner varje vecka.                                                Ena minuten är de helt omöjligt att ta till mej att jag ska dö. Och i nästa minut gråter jag över att mitt liv är slut. Ångest har jag alltid haft å jag brukar säja att ångesten är en drivmotor. Den driver oss framåt och uppåt. Får oss många gånger att agera. Men att ha ångest för att man ska dö för mej inte vidare de för mej till slutet. Att vakna av att man sitter upp å de känns som jag drunknar i slem är högsta graden av ångest. Jag skulle så gärna vilja leva några år till men inte så här. Det är inte människovärdigt. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag orkade vara samma person som alltid men jag orkar inte. All glädje åpsitivitet och livslust är borta. Inte konstigt. Jag ska snart inte finnas .                                                    När jag jobbade som sjuksköterska på vanlig vårdavdelning tyckte jag alltid om att vara med och göra iordning den avlidne. De första jag gjorde var att öppna ett fönster så att själen äntligen kunde flyga ut fri. Jag tycker de är vackert. En åldrad kvinna som i sin tur jobbat som sjuksköterska berätta att hon alltid gjorde så. Jag tog de till mej.Det är inte döden som sådan som skrämmer mej jag är fast i min övertygelse om vad som händer då de är vägen dit som skrämmer mej. En del funderingar har jag . Är jag så trött att jag inte märker att jag kvävs ?ET KÄNNS SOM EN EVIG.VÄNTAN ingen vet när å ingen vet hur. Jag har en sista önskan

 D en att slippa dö ensam. Jag vill ha min dotters handn i min hand. 

. På andra sidan strålar ett evigt ljusblstt som dag. Där är vi fria från sjukdomar och handikapp. Steg för steg förs vi in i den andliga världen. Vi har en annan insikt och våra tankar är mycket högre än vi ens här med våra blockerade hjärnor kan förstå

.det som var frågetecken för oss på jorden ska rätas ut

Jag är helt övertygad om att vi kan följa våra älskade på jorden. Och den människa som har ett öppet sinne kan oxå få kontakt med sina kära

 Så slutar jag för denna gång. Ha de bra. Kram

jag lovade mej själv.att detta inte ska bli något gnällforum. De ska de heller inte bli nu. Men jag är överfull av känslor som måste ut. De har gått så fort. Jag har haft diagnosen KOL i ca 10 år och inte blivit nämnvärt besvärad. Bara lite mer andfådd i uppförsbackar och ansträngning. För några månader sedan fick jag en svårartad förkylning och sedan har de bitit sej fast. Mina infektioner blir alltid allvarliga å svåra för jag har en brist i immunförsvsret. För detta får jag injektioner varje vecka.                                                Ena minuten är de helt omöjligt att ta till mej att jag ska dö. Och i nästa minut gråter jag över att mitt liv är slut. Ångest har jag alltid haft å jag brukar säja att ångesten är en drivmotor. Den driver oss framåt och uppåt. Får oss många gånger att agera. Men att ha ångest för att man ska dö för mej inte vidare de för mej till slutet. Att vakna av att man sitter upp å de känns som jag drunknar i slem är högsta graden av ångest. Jag skulle så gärna vilja leva några år till men inte så här. Det är inte människovärdigt. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag orkade vara samma person som alltid men jag orkar inte. All glädje åpsitivitet och livslust är borta. Inte konstigt. Jag ska snart inte finnas .                                                    När jag jobbade som sjuksköterska på vanlig vårdavdelning tyckte jag alltid om att vara med och göra iordning den avlidne. De första jag gjorde var att öppna ett fönster så att själen äntligen kunde flyga ut fri. Jag tycker de är vackert. En åldrad kvinna som i sin tur jobbat som sjuksköterska berätta att hon alltid gjorde så. Jag tog de till mej.Det är inte döden som sådan som skrämmer mej jag är fast i min övertygelse om vad som händer då de är vägen dit som skrämmer mej. En del funderingar har jag . Är jag så trött att jag inte märker att jag kvävs ?ET KÄNNS SOM EN EVIG.VÄNTAN ingen vet när å ingen vet hur. Jag har en sista önskan

 D en att slippa dö ensam. Jag vill ha min dotters handn i min hand. 

. På andra sidan strålar ett evigt ljusblstt som dag. Där är vi fria från sjukdomar och handikapp. Steg för steg förs vi in i den andliga världen. Vi har en annan insikt och våra tankar är mycket högre än vi ens här med våra blockerade hjärnor kan förstå

.det som var frågetecken för oss på jorden ska rätas ut

Jag är helt övertygad om att vi kan följa våra älskade på jorden. Och den människa som har ett öppet sinne kan oxå få kontakt med sina kära

 Så slutar jag för denna gång. Ha de bra. Kram

Vi tillbringar lång tid i skolan. ( Tyvärr). Att stå vid busshållplatsen var svårt. Först måste jag se till att komma sist så jag  hade alla småjävlar framför mej. Alltidbskydda mej från attack bakifrån. En hård isboll i bakuvet eller en plankstump gjorde inte bara ont de fick allt att börja snurra och jag ville absolut inte svimma inför mina plågoandar. ALDRIG I LIVET SKULLE DOM FÅ SE MEJ RÄDD ELLER SVAG !!,.                                                         I bussen kom böckerna flygande. Jag lovar att de gör rejält ont att få en tjock bok i huvet som kastas med full kraft. Jag har en höll höll mej så långt bort från toaletterna som möjligt. Att få ansiktet nerstoppat i toalettstolen var den snuskigaste tortyrmetoen. Om .                      ............   De jag ändå tyckte var värst var när vi skulle välja lag för nån lagsport . Jag hatade att bli utställd och exponerad.de två populäraste killarna blev alltid valda till lagledare. De hade blå och röda band som de skulle dela ut till sina medlemmar. De snyggaste tjejerna gick först till sist var de bara jag och en annan tjej kvar och allra sist jag ensam. Jag hörde fnissningar å ibland kommetarer som " snygg klänning. Har du ärvt den efter din mormor " Till sist sa lagledaren med en suck som alla hörde " JAG TAR VÄL JESUS DÅ                         

   Klart jag berättade hemma. Grät och bad att få se ut som andra. Mammas standardardsvar var att MB jag skulle vara tacksam som fick lida för hans namn de skulle ge mej en större belöning i himlen.jag grät ännu mer för ingenstans kunde jag vända mej å berätta för nån som förstod.

Jag ska nu berätta om en händelse som var så fruktansvärd och som aldrig lämnar mitt minne. När du läser, försök läsa med min uppfostran i ditt minne.

Det var en blåsig.novemberkväll trädgrenarna slog.mot ruutan och regnet piskade rutorna. Vi had lagt oss. Jag låg i rummet innanför mina föräldrar. Någon dörr fanns inte. Jag grät å grät så som jag aldrig gjort förr. Ville att mamma skulle ta mej i sin famn å lova att allt skulle bli bra. I stället säger hon med den myndiga röst man aldrig säger emot " " DU HAR LÄTIT JÄVULEN FLLYTTA IN I DITT HJÄRTA ! DU ÄR BESATT AV DJÄVULEN'!! Jag.blev så rädd att hela jag skakade.bkröp ner under filten på försökte gömma mej för honom m då ropar mamma med hög fruktansvärd röst jag aldrig förr hört henne använda " I JESU KRISTI NAMN BEFALLER JAG DEJ ATT FARA UT UR HENNE!!!".

Det var svårt att hitta en passande rubrik men i brist på q annat får den duga. Jag byter ämne en stund och vill att vi stannar upp och betraktar topheard bilden. Hur vi tolkar de n beror på flera faktorer. Vilken. Sinnesstämning vi är i  när vi betraktar bilden . Fler faktorer som kan påverka upplevelsen är vad vi har mött under dagen. . Kanske har du blivit irriterad av.nån på jobbet  och har svårt att släppa de eller nån har fällt en sårande kommentsr som du har sitter som en tagg i hjärtat. Försök en stund lämna störande i moment. Sätt dej bekvämt tillrätta och fokusera på bilden. Det kommer att bli lika många tolkningar som de finns.betraktare och det fantastiska är att alla sätt att se är helt riktiga.                           jag ser en kvinna som under lång tid burit på tunQaZQ IM Mga tankar. De har med tiden blivit en allt tyngre. Hon har inte haft nån att dela med å de vet vi alla att de är en lögn att ensam är stark. Som genom ett under finner hon lösningen och av lättnad sträcker hon armarna mot skyn och ropade ut sin lättnad mot universum, mot Gud .oj då nu stötte jag på ett .Värdeladdat ord. GUD. Dom flesta säger att dom tror på en högre makt,.andra på ödet osv.jag tror att alla människor har behov av att tro på något högre än vi själva. 

Om du följt vad jag skrivit tidigare ska du veta att de har varit fruktansvärt svårt för mej att t mej loss från den gudsbild jag påtvingats å den ENORMT ångestfyllda bestraffningen ATT jag SKULLE BRINNA I HELVETET!!  jag var mycket nära självmord . Men sakta började en ny gudabilder växa upp inom mej. För de första så var han inte en gammal man med långt hår och käpp. Gud är ingen person. Utan det högsta av alla andliga väsen. Han har ingen kropp . För mej är gud kärleken. Han bor inte i nån kyrka. Men finns i det vackra runt omkring oss. Han.bor i varje blomma , i varje kärleksfullt hjärta. Jag har för vana att ha en pratstund med honom mest varje dag.. talarbdå till honom som om han satt bredvid mej. Den allra bästa pratstund med har vi ute i naturen. Gud är allt de vackra omkring oss.i naturen får jag den allra bästa kontakten med honom. Gud bor i varje hjärta hos den som ville. Jag måste fitera från skapeskapelseberättelden i Bibeln

 Några av de vackraste ord JAG vet.det står att när gud skapade människan gjorde han henne till sin avbild

.HAN SÅG ATT DE VAR NÅGOT VACKERT HAN HADE GJORT.

Jag vill som hastigast bara säja att något helvete tror jag inte på. I så fall är det människans eget dåliga samvete.  .       ........människor är ett av mina allra största intressen. Utseende, klädsel, yrke spelar inte någon roll. Det är personens innersta. Finns tankar , dina drömmar. Dina rädslor. Kort sagt de som är du Som jag vill lära känna.       Ha de gott till nästa gång. Kram.

Det var svårt att hitta en passande rubrik men i brist på q annat får den duga. Jag byter ämne en stund och vill att vi stannar upp och betraktar topheard bilden. Hur vi tolkar de n beror på flera faktorer. Vilken. Sinnesstämning vi är i  när vi betraktar bilden . Fler faktorer som kan påverka upplevelsen är vad vi har mött under dagen. . Kanske har du blivit irriterad av.nån på jobbet  och har svårt att släppa de eller nån har fällt en sårande kommentsr som du har sitter som en tagg i hjärtat. Försök en stund lämna störande i moment. Sätt dej bekvämt tillrätta och fokusera på bilden. Det kommer att bli lika många tolkningar som de finns.betraktare och det fantastiska är att alla sätt att se är helt riktiga.                           jag ser en kvinna som under lång tid burit på tunQaZQ IM Mga tankar. De har med tiden blivit en allt tyngre. Hon har inte haft nån att dela med å de vet vi alla att de är en lögn att ensam är stark. Som genom ett under finner hon lösningen och av lättnad sträcker hon armarna mot skyn och ropade ut sin lättnad mot universum, mot Gud .oj då nu stötte jag på ett .Värdeladdat ord. GUD. Dom flesta säger att dom tror på en högre makt,.andra på ödet osv.jag tror att alla människor har behov av att tro på något högre än vi själva. 

Om du följt vad jag skrivit tidigare ska du veta att de har varit fruktansvärt svårt för mej att t mej loss från den gudsbild jag påtvingats å den ENORMT ångestfyllda bestraffningen ATT jag SKULLE BRINNA I HELVETET!!  jag var mycket nära självmord . Men sakta började en ny gudabilder växa upp inom mej. För de första så var han inte en gammal man med långt hår och käpp. Gud är ingen person. Utan det högsta av alla andliga väsen. Han har ingen kropp . För mej är gud kärleken. Han bor inte i nån kyrka. Men finns i det vackra runt omkring oss. Han.bor i varje blomma , i varje kärleksfullt hjärta. Jag har för vana att ha en pratstund med honom mest varje dag.. talarbdå till honom som om han satt bredvid mej. Den allra bästa pratstund med har vi ute i naturen. Gud är allt de vackra omkring oss.i naturen får jag den allra bästa kontakten med honom. Gud bor i varje hjärta hos den som ville. Jag måste fitera från skapeskapelseberättelden i Bibeln

 Några av de vackraste ord JAG vet.det står att när gud skapade människan gjorde han henne till sin avbild

.HAN SÅG ATT DE VAR NÅGOT VACKERT HAN HADE GJORT.

Jag vill som hastigast bara säja att något helvete tror jag inte på. I så fall är det människans eget dåliga samvete.  .       ........människor är ett av mina allra största intressen. Utseende, klädsel, yrke spelar inte någon roll. Det är personens innersta. Finns tankar , dina drömmar. Dina rädslor. Kort sagt de som är du Som jag vill lära känna.       Ha de gott till nästa gång. Kram.