friaassociationerfranminvarld

Alla inlägg under februari 2019

Av Annika Sjödin - 27 februari 2019 14:53

Mitt allra första jobb i en liten by.i Västmanland hade trots att de var ganska oansenligt fått min självkänsla att börja växa. Jag mötte för första gången människor som uppskattade de jag gjorde och mitt intresse för människor började växa. Ett intresse jag fortfarande har kvar. Jag bryr mej inte om utsidan, kläder, mode, status eller pengar. De är de inre hos varje människa jag vill nå. Jag hade nu trots allt bestämt mej för att jag ville.bli sjuksköterska. Riktigt hur de skulle gå till visste jag inte för jag hade ju inte ens ett avgångsbetyg från grundskolan. Jag.blev så mobbad att jag slutade gå dit.                             För.mej verkade själva.målet oerhört långt bort. Som en dröm, en hägring att JAG skulle klara en sådan utbildning. De är här jag.vill poängtera de viktiga med DELMÅL. de är de viktigaste om man ska ta sej fram i livet. Om du står.vid en trapp med femtio trappsteg är de totalt omöjligt att ta femtio trappsteg å vips vara uppe på toppen. Samma sak gäller för delmål. Om du börjar längst ner och.ska jobba för att.nå ett svårt på gränsen till onåbart mål där du står så kommer du antagligen att tröttna på vägen. Du kämpar å sliter å tycker inte du kommer nånstans. Du får ingen push.framåt å jag loval att du aldrig når ditt mål. Ditt sätt är som att försöka ta femtio trappsteg i ett kliv.OM DU I STÄLLET SÄTTER UPP DDLMÅL PÅ GRÄNSEN MOT DITT STORA MÅL KOMMER DIN SJÄLVKÄNSLA OCH DIN MOTIVATION ATT ÖKA FÖR VARJE MINDRE DELMÅL DU LYCKAS UPPNÅ                                     Jag var bara ,16 år och utan ut ildning men ville gärna prova på att jobba inom vården. En dag såg jag i en tidning följande annons: " Arbetsamma, skötsamma flickor sökes för arbete på syster Ajas sjukhem i Bromma.Bostad kan ordnas" jag blev verkligen glad de var ett jättebra sätt att börja på . Jag ringde genast och pratade med SysterAja. Vi bestämde när jag skulle börja. Könen var låg men kompenserades med att jag fick bo ffr mycket billig hyra. En finsk flicka och jag fick dela på ett radhus i Spånga förment hyra på ,1000 kr.per månad. systerAja hade köpt hus och.lägenhetet åt sin personal. Detta var i början av sjuttiotalet. Lönen låg en bra bit under avtalet. Du kommer att märka att Syster Aja var en mycket speciell, ömsint, krävande å barsk person samtidigt. Hon satsade på finska och polska invandrare som gärna ville ha jobb och på unga svenska tjejer. De var totalförbud att nämna namnet fackförening i hennes närhet. Då var de bara att packa ihop sin saker och sluta. Sjukhemmet var två stora intilliggande villor i Bromma med plats för.14 patienter i varje hus. Vi var schemalagd tio dagar i rad, ledig en och jobba tio dagar igen .  Vi var  två tjejer i varje hus och vi skulle serva alla patienter

 De betyder två flickor på 14 patienter . För övrigt fick vi.inte säja patienter utan gäster

 Jag berättar mer nästa gång. Kom ihåg att allt jag berättar är till 100 procent sant och själv upplevt.

 

 


 

 

Av Annika Sjödin - 27 februari 2019 14:53

Mitt allra första jobb i en liten by.i Västmanland hade trots att de var ganska oansenligt fått min självkänsla att börja växa. Jag mötte för första gången människor som uppskattade de jag gjorde och mitt intresse för människor började växa. Ett intresse jag fortfarande har kvar. Jag bryr mej inte om utsidan, kläder, mode, status eller pengar. De är de inre hos varje människa jag vill nå. Jag hade nu trots allt bestämt mej för att jag ville.bli sjuksköterska. Riktigt hur de skulle gå till visste jag inte för jag hade ju inte ens ett avgångsbetyg från grundskolan. Jag.blev så mobbad att jag slutade gå dit.                             För.mej verkade själva.målet oerhört långt bort. Som en dröm, en hägring att JAG skulle klara en sådan utbildning. De är här jag.vill poängtera de viktiga med DELMÅL. de är de viktigaste om man ska ta sej fram i livet. Om du står.vid en trapp med femtio trappsteg är de totalt omöjligt att ta femtio trappsteg å vips vara uppe på toppen. Samma sak gäller för delmål. Om du börjar längst ner och.ska jobba för att.nå ett svårt på gränsen till onåbart mål där du står så kommer du antagligen att tröttna på vägen. Du kämpar å sliter å tycker inte du kommer nånstans. Du får ingen push.framåt å jag loval att du aldrig når ditt mål. Ditt sätt är som att försöka ta femtio trappsteg i ett kliv.OM DU I STÄLLET SÄTTER UPP DDLMÅL PÅ GRÄNSEN MOT DITT STORA MÅL KOMMER DIN SJÄLVKÄNSLA OCH DIN MOTIVATION ATT ÖKA FÖR VARJE MINDRE DELMÅL DU LYCKAS UPPNÅ                                     Jag var bara ,16 år och utan ut ildning men ville gärna prova på att jobba inom vården. En dag såg jag i en tidning följande annons: " Arbetsamma, skötsamma flickor sökes för arbete på syster Ajas sjukhem i Bromma.Bostad kan ordnas" jag blev verkligen glad de var ett jättebra sätt att börja på . Jag ringde genast och pratade med SysterAja. Vi bestämde när jag skulle börja. Könen var låg men kompenserades med att jag fick bo ffr mycket billig hyra. En finsk flicka och jag fick dela på ett radhus i Spånga förment hyra på ,1000 kr.per månad. systerAja hade köpt hus och.lägenhetet åt sin personal. Detta var i början av sjuttiotalet. Lönen låg en bra bit under avtalet. Du kommer att märka att Syster Aja var en mycket speciell, ömsint, krävande å barsk person samtidigt. Hon satsade på finska och polska invandrare som gärna ville ha jobb och på unga svenska tjejer. De var totalförbud att nämna namnet fackförening i hennes närhet. Då var de bara att packa ihop sin saker och sluta. Sjukhemmet var två stora intilliggande villor i Bromma med plats för.14 patienter i varje hus. Vi var schemalagd tio dagar i rad, ledig en och jobba tio dagar igen .  Vi var  två tjejer i varje hus och vi skulle serva alla patienter

 De betyder två flickor på 14 patienter . För övrigt fick vi.inte säja patienter utan gäster

 Jag berättar mer nästa gång. Kom ihåg att allt jag berättar är till 100 procent sant och själv upplevt.

 

 


 

 

Av Annika Sjödin - 27 februari 2019 14:53

Mitt allra första jobb i en liten by.i Västmanland hade trots att de var ganska oansenligt fått min självkänsla att börja växa. Jag mötte för första gången människor som uppskattade de jag gjorde och mitt intresse för människor började växa. Ett intresse jag fortfarande har kvar. Jag bryr mej inte om utsidan, kläder, mode, status eller pengar. De är de inre hos varje människa jag vill nå. Jag hade nu trots allt bestämt mej för att jag ville.bli sjuksköterska. Riktigt hur de skulle gå till visste jag inte för jag hade ju inte ens ett avgångsbetyg från grundskolan. Jag.blev så mobbad att jag slutade gå dit.                             För.mej verkade själva.målet oerhört långt bort. Som en dröm, en hägring att JAG skulle klara en sådan utbildning. De är här jag.vill poängtera de viktiga med DELMÅL. de är de viktigaste om man ska ta sej fram i livet. Om du står.vid en trapp med femtio trappsteg är de totalt omöjligt att ta femtio trappsteg å vips vara uppe på toppen. Samma sak gäller för delmål. Om du börjar längst ner och.ska jobba för att.nå ett svårt på gränsen till onåbart mål där du står så kommer du antagligen att tröttna på vägen. Du kämpar å sliter å tycker inte du kommer nånstans. Du får ingen push.framåt å jag loval att du aldrig når ditt mål. Ditt sätt är som att försöka ta femtio trappsteg i ett kliv.OM DU I STÄLLET SÄTTER UPP DDLMÅL PÅ GRÄNSEN MOT DITT STORA MÅL KOMMER DIN SJÄLVKÄNSLA OCH DIN MOTIVATION ATT ÖKA FÖR VARJE MINDRE DELMÅL DU LYCKAS UPPNÅ                                     Jag var bara ,16 år och utan ut ildning men ville gärna prova på att jobba inom vården. En dag såg jag i en tidning följande annons: " Arbetsamma, skötsamma flickor sökes för arbete på syster Ajas sjukhem i Bromma.Bostad kan ordnas" jag blev verkligen glad de var ett jättebra sätt att börja på . Jag ringde genast och pratade med SysterAja. Vi bestämde när jag skulle börja. Könen var låg men kompenserades med att jag fick bo ffr mycket billig hyra. En finsk flicka och jag fick dela på ett radhus i Spånga förment hyra på ,1000 kr.per månad. systerAja hade köpt hus och.lägenhetet åt sin personal. Detta var i början av sjuttiotalet. Lönen låg en bra bit under avtalet. Du kommer att märka att Syster Aja var en mycket speciell, ömsint, krävande å barsk person samtidigt. Hon satsade på finska och polska invandrare som gärna ville ha jobb och på unga svenska tjejer. De var totalförbud att nämna namnet fackförening i hennes närhet. Då var de bara att packa ihop sin saker och sluta. Sjukhemmet var två stora intilliggande villor i Bromma med plats för.14 patienter i varje hus. Vi var schemalagd tio dagar i rad, ledig en och jobba tio dagar igen .  Vi var  två tjejer i varje hus och vi skulle serva alla patienter

 De betyder två flickor på 14 patienter . För övrigt fick vi.inte säja patienter utan gäster

 Jag berättar mer nästa gång. Kom ihåg att allt jag berättar är till 100 procent sant och själv upplevt.

 

 


 

 

Av Annika Sjödin - 22 februari 2019 22:25

Tänkte fortsätta min berättelse hur de gick för flickan på vinden men först en liten utvikning från ämnet. I mitt vardagsrum ligger mitt mellersta barnbarn och sover . Jag har tre barnbarn. En på 15, en på 12 och lillsnuttan på 2 år. Pojkarna som är äldre har sovit och varit med mej sen dom var några veckor .jag har älskat att var tillsammans med dom å gör så fortfarande. Jag är skitdålig på att pysspu, bygga pussel å sånt men har alltid älskat att leka med dom. De är som att en del av mej aldrig blir vuxen. Hoppas i snöhögar, mula ner dom i snö och busa då har jag .att som bäst. Min fantasi har blommat som mest tillsammans med .Ina barnbarn. När mitt älsta barnbarn var liten brukade han sitta på min arm å vi gick runt och tittade på mina tavlor. En del har jag målat men jag är bättre på att skriva än på att måla. Nåväl , jag brukade fantisera ihop vad personerna på tavlorna gjorde så de blev som en saga bakom varje tavla. Detta blev en ritual som upprepades varje gång han kom på besök.ibland kom jag inte ihåg exakt vad jag sagt då sa han " nähä du så sa du inte förra gången."!! Jag har hämtat å lämnat på dagis när jag haft möjlighet och min dotter gått utbildning. De har varit en självklarhet för mej .Aldrig har jag tänkt att jag skulle få så mycket kärlek och värme tillbaka  som jag får nu. Dom turas om att komma och vara hos mej varannan vecka. Ibland måste jag säja nej för att jag inte orkar. En dag sa mitt älsta barnbarn " du är den mest fantastiska, mest underbara människa jag nånsin träffat " då rann tårarna utför mina kinder

.Aldrig hah jag kunnat drömma om att jag skulle få så mycket värme och krlek tillbaka !!                                                           Nu.ska jag använda några radera till min rubrik. Det var svårt, mycket svårt för mej som var så totalt utan självkänsla att tala offentligt på gudstjänsterna och att sjunga offentligt. Jag minns att benen skakade så de var svårt att stå upp  men det var här jag fick mitt livs första erkännande. Ett bevis på att jag inte bara var bra utan .ycket bra på de jag gjorde. En helt ny känsla började gro inom mej. FÖR FÖRSTA GÅNGEN I MITT LIV KÄNDE JAGATT JAG DÖG PRECIS SOM JAG VAR !! Med dom orden slutar jag för den här gången. 

N

 


 

ATT



 


 

 

 

 

 

Av Annika Sjödin - 22 februari 2019 01:00

Hej igen. Förlåt att jag varit tyst så länge. Alldeles för länge. Men de är rena karusellen i min skalle. Vad svarar man när doktor säjer" nu kan vi inte göra mer för din KOL. nu går de bara utför ".??? Inte kan man säja som vid vanliga läkarbesök " tack så mycket då doktorn "?? Jag sa ingenting  . De är sällan jag blir svårskött men då blev jag de. Tyckte inte de passade att tacka å jag ville de inte heller.                Sen jag skrev sist har jag blivit mycket sämre både med andningen å mina ryggsmärtor Vad jag önskar att de gick att beskriva smärta.vad gäller de handlar de inte bara om smärtor i ländryggen och ischias. De har jag och men hela ryggen  är förstörd ända från nacken och ner. I ena axeln har jag en protes som sitter fel och ger svåra smärtor . Nervsmärtor ut i hela armen.i andra axeln har jag artros. Har så dåligt rörelseomfång i armarna att jag inte får på mej en jacka själv .Åh, de är så mycket att jag inte orkar beskriva allt de kanske räcker med min rygg läkares ord " jag förstår mej inte på dej för hela ditt skelett rasar ihop. Jag har aldrig sett nåt liknande".Smärta går inte att mäta de går bara att uppleva. För människor som vårdas för cancer i hemmet. Finns de nåt som heter vård i livets slutskede. De finns speciella team som går hem till de sjuka å ser till att dom har de så bra som möjligt och försöker underlätta deras sista tid. För oss andra med andra dödliga sjukdomar finns ingenting liknande.                        

     Jag ska fortsätta min berättelse om hur jag skaffade mej ett liv men inte i dag.  Meningen med den  erättelsem är att ge dej mod att kämpa mot ett mål. Att VÅGA. De är de som ger dej en möjlighet att lyckas. Att VÅGA är nyckeln till all framgång. Att VÅGA fast ingen annan tror på dej . Livet ligger framför dej men du MÅSTE VÅGA TROTS DIN RÄDSLA. Jag återkommer som sagt till de om jag. Kan vilket jag innerligt hoppas.                                                             Nu till något helt annat. . Som jag tidigare beskrivit uppfostrades jag och hjärntvättades jag i en fruktansvärt sektreligion. Med  rädsla för jävulen, helvetet å Guds straff. En religion jag inte kunde leva med. De var mycket svårt och tog mej många år till att komma till en livsåskådning jag kunde lev med. Jag kallar mej kristen men i vissa avseenden skiljer sej min tro från den etablerade kristna. Jag tror inte på ett helvete. .helvetet är för mej den plåga och.det dålig samvete man får bära med sej livet ut och plågas av för att ha gjort någon annan människa illa.                                                                      

               .För mej är Gud ljus och kälek. Jag tror.på en annan existens efter döden. Ett liv i ljus å kärlek. Då ska vi förstå alla frågetecken våra begränsade hjärnorna vi har i detta jordeliv inte förstått. Där, i den nya existensen  finns inga sjukdomar eller handikapp och jag tror fullt och.fast att vi kan följa våra anhöriga.

Livsåskådning kan man inte övertala nån annan till att tro samma sak som jag och jag respekterar människor med annan tro . Jag slutar för denna gång med att säja att min nv tro många.gånger varit till stor.hjälp .och från den sida jag berättat kan heller ingen anklaga mej för att de  händer att jag längtar dit.                       Ha de bra tills vi förhoppningsvis hörs igen. 

 


 

 

 

 

.

 

 

.

 

Av Annika Sjödin - 1 februari 2019 19:13

jag tänkte fortsätta min alldeles sanna självupplevelse och fortsätter med flickan på vinden. Alldeles ensam. 16 år nyligen inflyttad på en gammal vind i en alldeles tom gammal frilyrkolokal. Jag tog verkligen till ordentligt och flyttade fyrtio mil hemifrån !! Mobbad som jag varit hela min skoltid. Rädd för allt och alla. Rädd för Gud, jävulen, barn och många vuxna. Jag tänkte , som jag fått höra hela min uppväxt att mej var de ingen som ville ha så då kunde jag lika gärna ge mej iväg. Förstår inte vad jag fick självförtroendet ifrån !! Jag måste trots min bedrövliga start i livet nånstans ha haft självförtroendet å styrkan inbyggt i min personlighet.                                                          Jag skulle arbeta som barn och ungdomsledare i samma frikyrkliga anda bara som jag växt upp i. Jag bodde som sagt helt ensam i denna fallfärdiga stora lokal. På vinden var de inrett ett rum och ett litet kök. Jag var så fruktansvärt mörkrädd!! När jag skulle sova drog jag en stor byrå för dörren. Ändå låg jag å skakade i sängen. Drog täcket över huvudet för att slippa se spöken och andar som säkert huserade i detta gamla hus. För att komma till toaletten måste jag gå tvärs över den gamla vinden. Dom gamla golvbrädorna knakade och de fanns bara en svag lampa. På nätterna kunde inget i världen få mej att gå dit. Så jag använde en gammal kastrull att kissa i. Nöden har som sagt ingen lag. Å, vad jag grät och längtade hem . Men inget i världen skulle få mej att erkänna de. ALDRIG att jag skulle låta min hemlängtan och rädsla få mej att flytta hem och erkänna att jag inte klarade av de.             De var svårt för mej som själv var ett barn att vara ungdomsledare !! Men efter hand märkte jag  att jag.vsr uppskattad. De var en alldeles ny upplevelse för mej som hela mitt tidigare liv bara varit en liten lort.  Att prata inför andra gjorde mej livrädd . Jag skulle oxå vara med på gudstjänsterna och prata och sjunga. Första gången skakade benen och jag var säker på att golvet skulle ge vika under. mina fötter men de som hände var att min insats uppskattades . Jag blev efterfrågad. EN UNDERBAR FANTASTISK KÄNSLA och jag tror att de var där och då jag började förstå ordens makt och betydelse. Senare i mitt liv har jag många .gånger stått inför publik och läst ur mina skrivna alster. Nu går jag händelserna i förväg men när jag många år senare fick ut min självbiografi på förlag ( vilket är mycket  svårt om man inte är kändis ). När jag läste in boken på lokalradion

Och satt i bokhandeln och signerade boken visste jag  ATT JAG ÄLSKAR ATT SYNAS. Jag mår som bäst när jag får stå inför publik och läsa eller tala

 ORDET HAR EN FANTASTISK MAKT VI INTE KAN BORTSE IFRÅN !!  Jag tror jag har skrivit de tidigare men de är värt att upprepas. RÄTT ORD I RÄTT TID UTTALAD AV RÄTT PERSON KAN TILÖ OCH MED FÖRHINDRA KRIG. Var de inte rätt ord i rätt tid som tex gav Hitler sådan makt .han lovade tyska folket arbete och mat i en tid då arbetslösheten och svälten råddeni Tyskland.                           Nu har jag förvirrat mej långt ifrån den 16 åriga flickan på vinden. Tro inte att de på något vis var enkelt för mej att tala inför människor. Jag var fruktansvärt rädd men uppskattningen jag fick betydde mer än rädslan.                        Lönen var en bedrövlig historia. Dessutom skulle jag betala hyra för mitt ynkliga vindsutrymme. Jag minns förstås inte exakt vad jag fick men de räckte aldrig till mat en hel månad. Jag hade en underbar granne. Han brukade bjuda mej på middag med orden : " ska du ha ett fiskben "? De var minsann inget fiskben hans fru lagade till. De var både förrätt och efterrätt. Första gången jag som göteborgare fick " myltgröt ". Helt underbart gott. Gjort på hjortron

               En dag var precis allt slut och ingen bjöd på mat. Jag var så hungrig så jag grät. De enda jag försökte stilla hungern med var stekt lök men de mättar inte en hungrig mage. Jag bestämde mej för att besöka ett äldre par som faktiskt bjudit hem mej förut. Jag tänkte att om jag sitter kvar tills dom ska äta så måste dom ju bjuda mej oxå. Så blev de nu inte. Visst, jag satt kvar tills dom satte sej å åt men jag blev inte bjuden. Med tårarna rinnande utför kinderna gick jag till min vindskupa. Den natten var de svårt att sova. Magen luftade och skrek på mat .                            Med dom orden slutar jag för denna gång. Sköt om dej . Du som läser mina rader lämna gärna en kommentar!!

 

Presentation


Tillsammans kan vi förändra världen.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Annika Sjödin

Annika Sjödin

Annikasjodin

Duni lömde by

Annikasjodin

Annikasjodin

Annika Sjödin

Annika sjödin

Gådtbol


Skapa flashcards