Livet rullar på säjer många å ägnar inte själva livet som sådant en tanke. Med den start jag beskrev i mitt förra inlägg kan livet aldrig bli något självklart. För mej är det en stor gåva och med den följer att den ska förvaltas väl efter nästa förstånd och möjligheter. Jag fylls ofta  av en lyckokänsla över att jag finns över att jag ,ÄR. Jag kunde blivit handikappad både kroppsligt och själsligt. Jag ska säja dej att ibland skäms jag över att jag fått så mycket medan andra av anledningar vi inte förstår har fått mindre. Livet som gåva betyder för mej att gud som .gav mej livet vill använda mej till något . Jag vet att min uppgift i livet är att värna om dom svaga dom som i andras ögon inte är nåt. Slödder, patrask, knarkare osv de finns många uttryck i folkmun som fyller den funktionen  att dela upp oss i grupper ovh att markera att där är jag i alla fall inte å så strävkerman lite extra på ryggen,ksk kastar iväg en  spottloska för att markera skillnaden.jag försöker nå bankfirrktörens, såväl som knarksrens,slöddrets allra innersta heligaste hjärterum å jag lovar de är den nakna sanna själen hos min medmänniska jag älskar. Där finns inga sociala barriärer. Där är.vi ganska lika. Samma längtan efter kärlek, tröst, samma rädslor,  ångest som rider oss tills vi vill slå skallen i väggen, samma rädsla att tappa integriteten. I grunden spelar de inte nån roll vilken samhällsgrupp vi tillhör innerst inne är vi alla lika. Jag har fått ett liv fullt av kamp. Man pratar om maskrosbarn men om de finns nåt som är lägre än de så var de där min kamp till rätten att få ett mänskilt liv startade. Varje rädsla har jag sett som en utmaning. Men herregud så mycket roligt jag haft ocå !! Kommer till de. Ha de bra och var rädda om varann!! de