Jag har inte skrivit på så länge. Har åkt in å ut som en jojo på akuten . Borde snart.ha klippkort.på akuten. Ligger inne på lungkliniken igen. Ska bara helt.kort beröra min hälsa

 Min syrenvå i blodet ligger alldeles för lågt

 Har väldigt svårt att andas. Orkar inte äta . Knappast prata. Har syrgas dygnet runt. Målet är att jag ska kunna gå hem utan syrgas. Skulle jag tvingas ha de med.mrk måste jag ha en lång syrgasslang som sträcker sej över hela lägenheten. De första jag.slulle.göra vore att stå på näsan på slangen. Jag är oerhört trött

 Till sist blir de så att jag åaker in å inte kommer hem igen de är jag medveten omå

         Nu.vill jah byta spår. Efter.ett.år hos syster Aja.tyckte jag att de var dags att gå vidare om jag skulle skapa.mej ett liv. Jag funderade mycket på hur jag skulle kunna läsa upp mina betyg och skulle jag ens kunna ? Jag hade inte lagt mer än fem uter på att läsa i grundskolan. Jag hade några vänner som läste på folkskola och talade dej varma för denna skolform. Varför inte testa tänkte jag de går bara att misslyckas. Jag sökte till samma folkhögskola som mina vänner gick på

 Kaggeholms folkhögskola. En.kristem folkhögskola otroligt vackert belägen på Ekerö belägen vid  Mälaren. Huvudbyggnaden var ett otroligt vackert 1700talsslott. Både lärare och elever bodde på skolan. Här gick jag för första gången känna vad verklig kamratskap var för nåt. Jag var accepterad och omtyckt för den jag var. De var en fantastisk känsla. Trots de gick jag.ofta för mej själv och hrät. Jag har aldrig under hela mitt liv riktigt övågsty tro  attjag dög som jag var

Aldrig vågat tro att jag var omtyckt. Med.åren hsry jag införlivat de med min personlighet. De stör mej inte numera. Jag har införlivat de med min personlighet och accepterat de som en del av mej själv.              

 Men jag fick.en rejäl chock när jag följde med mina kristna kompisar på restaurang och upptäckte att dom drack vin till maten.!!, Allt jag lärt mej vändes upp.å ner. Nu orkar.jag imte skriva mer

 Ha de gott å var rädda om varann .

.

.

.

.

.

.