hej igen ! Det har gått så lång tid sen jag skrev sist. Det har sina orsaker . Jag hade bestämt mej för att inte ta upp mina hälsoproblem. Har inte tänkt att detta ska vara ett" tycka synd om mej " forum men det är något jag inte kan komma förbi så jag måste ta upp de i alla fall. Jag har i många år haft diagnosen  KOL utan större problem än lite andfåddhet i uppförsbackar å lite allmänt sämre kondition. Så plötsligt slog de till med full kraft . Jag försökte intala mej att de säkert var nåt virus men jag vet nu att så inte är fallet. Jag tappar all luft av att duscha eller böja mej ner å knyta skorna. Måste sitta upp på nätterna för att kunna få luft. Ytterligare en sak är att hela min rygg är helt förstörd . Börjar få förlamningsproblem från vänster ben. Får anstränga mej med all kraft för att kunna gå överhuvudtaget och smärtorna kan jag inte ens försöka beskriva.                         Jag har jobbat på lungavdelning och vet hur det är att dö i KOL. Då man inte ens orkar vända sej i sängen.                   Hur förhåller jag mej till att veta att jag har en dödlig sjukdom ?                   Vissa dagar känns det meningslöst att ens kliva ur sängen. Allt är smärta, smärta å SMÄRTA å en ständig kamp efter luft.                    Under mina nästan fyrtio år som sjuksköterska har jag sett människor dö på olika sätt som de kan vara svårt att föreställa sej.                   Jag har alltid varit för aktiv dödshjälp. Är det något fel i att vilja lämna jordelivet med lite värdighet kvar ?? Min största fasa är att bli ett vårdpaket. Att tappa alla funktioner. Jag vill ta ett farväl av mina älskade anhöriga medan jag fortfarande kan prata, medan dom känner igen mej som den person jag är. Ensamheten är nog det värsta av allt. Speciellt om man är en social person som jag är.kärleken och intresset för mina medmänniskor är en stor del av min personlighet .                                                  

Döden som sådan skrämmer mej inte på något sätt. För mej är det att gå in i en helt ny värld med nya dimensioner. Det som skrämmer mej är vägen dit 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är så fruktansvärt längesen jag skrev något. Jag ber verkligen om ursäkt men jag har varit och är så sjuk. Syftet när jag började skriva var och är fortfarande att berätta hur man vuxen ur en asfaltficka kan skapa sej ett liv. Jag ska fullfölja d...

Det är så fruktansvärt längesen jag skrev något. Jag ber verkligen om ursäkt men jag har varit och är så sjuk. Syftet när jag började skriva var och är fortfarande att berätta hur man vuxen ur en asfaltficka kan skapa sej ett liv. Jag ska fullfölja d...

Det är så fruktansvärt längesen jag skrev något. Jag ber verkligen om ursäkt men jag har varit och är så sjuk. Syftet när jag började skriva var och är fortfarande att berätta hur man vuxen ur en asfaltficka kan skapa sej ett liv. Jag ska fullfölja d...

Eftersom jag tillbringar.julen liggande i influensa tänkte jag skriva ner några tankar.  För mej.känns de sätt vi firar julen på något sätt fel.vi stänger in oss.i.våra klaner.Ger ut massor med pengar på överdåd med mat och köper fina julklappar år...

Eftersom jag tillbringar.julen liggande i influensa tänkte jag skriva ner några tankar.  För mej.känns de sätt vi firar julen på något sätt fel.vi stänger in oss.i.våra klaner.Ger ut massor med pengar på överdåd med mat och köper fina julklappar år...