Har feber i dag och mår inte bra men de som skingrar mina tankar är att skriva. Jag fortsätter min berättelse som utspelar sej i.början av sjuttiotalet på syster Ajas sjuk och vilohem i Bromma

Sjukhemmet bestod av två intilliggande.villor med plats för tolv svårt senildementa gäster i varje villa

 Vi arbetade två och två i varje villa. Syster Aja anställde.uteslutande unga svenska flickoroch svensktalande finskor. Vi jobbade tio dagar lediga en, jobbade tio dagar, ledig en så rullade de.på vad hon framförallt lärde oss var respekt för individen hur sjuka dom än var. Ibland kunde hon berätta några speciella gästers levnadsöden

 Jag.minms särskilt en mycke tyst.kvinna som sällan svarade på tilltal. Om man pratade med henne kändes de verkligen som om hon kapslade in sej i sin egen värld. Jag fick mej berättat om henne att hon varit med i andra världskriget och led av en svår krigspsykos. Där hon såg varje person som närmade sej henne som en fiende. Så fel jag haft i min bedömning att hon var svårt dement.  Jag fick mer å mer inblick i gästernas förflutna och lärdemej se på dom som speciella individer. Att få in sina anhöriga på syster Ajas sjukhem var mycket dyrt eftersom de var privat.vi hade gäster med 

 högst varierande bakgrund de var fd läkare professorer osv. Trots att vi var mycket noga med att låsa alla dörrar hade vi en man som på något sätt lyckades rymma. En dag var han borta. I panik sökte vi igenom varenda vrå i hela huset då ringde telefonen. Mannen hade iklädd bara pyjamas lyckats ta tunnelbanan till den golfklubb där han brukade spela golf när han var frisk. Innan han blev sjuk var han en högt rankad och erkänd forskare. Att få inblick i deras liv innan sjukdomen slog allt i spillror gjorde att jag lärde mej betrakta alla gäster med respekt.                                Eftersom sjukhemmet var privat måste de gå med vinst. Handskar fanns inte. Vi fick bokstavligt torka skit med bara händerna. Tvätta dom noga mellan varje gäst och vara noga med handsprit. Förutom att vi var två personal fördelat på tolv gäster där varje person behövde sin speciella omvårdnad

 Skulle vi oxå sköta städ och tvätt

. De allra värsta var att ensam bada tolv senildementa personer utan ett så enkelt.hjälpmedel som en lift

De flesta blånekade. Dom skulle på inga villkor.bada jag fick använda all övertalningsförsök jag bara kunde komma på. Efter en sådan dag var.jag så trött så jag grät på tunnelbanan på vägen hem.                    Huset var i två plan och trappen försedd med heltäckningsmatta

Till fika på em serverades.inga.kakor men små fina smörgåssnittar som vi skulle gå runt och servera på silverbricka och med tång.

Fortsättning.följer ha de gott !!

           Först vill jag be om ursäkt  för att de gått så lång tid sedan jag hörde av.mej senast men de har sin förklaring

 Jag.med mina sedan förut dåliga lungor har drabbats av.dubbelsidig lunginflammation. Jag är inte bra än men på bättringsvägen                          jag vill fortsätta min berättelse om denna unika eldsjäl. Krävde mer än vad vi.anställda orkade men var lika krävande mot sej själv. Ni som jobbar inom vården eller hör till senare omgång sjuksköterskor kanske tror att detta är nåt.jag skapat i min fantasi men jag lovar att vartenda ord är självupplevt. Innan jag skulle börja mittmjobb berättade jag för några andra tjejer om mitt jobb ," herregud, sa dom där stannar du inte mer än två veckor ". Jag stannade i sex månader och slutade av den anledningen att jag kommit in på en skola.                                                      Syster å Ska var en kraftig kvinna hårt åtdrsgen av en korsett.håret bars i en frisyr som kallas svinrygg

 På huvudet bar hon den traditionella sköterskor össan

 Något som alla sjuksköterskor slutat med för längesen. Hon hade en speciell vit sjuksköterskeuniform med vitt lackskärp i midjan. Hennes ben var märkta av.mycket stående å gående. Kraftiga vader och svullna vrister. På fötterna barmhon fotriktiga skor med snörning å lufthål

 Hon smög så tyst så man ofta inte märkte att hon kom

            Hon var vegetarian och alla patienter eller gäster som hon kallade dom fick oxå vegetsrisk kost

 Den var smakrik och näringsrik . Hon hade en speciell kokerska anställd . Två gånger i veckan kom doktorn och gick igenom alla gäster. Dessutom kunde man se alltid nå honom om de var nödvändigt. Jag lovar med ett helt liv inom vården och.den större som sjuksköterska inom i stort alla specialiteter att nbokhyllan den vård och omsorg som hon visade sina gäster inte någonstans finner man sin like. Hon var nog i sextioårs åldern och hade.två döttrar som båda var sjuksköterskor inte ville ta över de som var hennes livs stora arbete och satsning. Hon återkom ofta till detta när vi pratade.                                    

                 Varje morron klockan fyra barmhon där och gick igenom papper.o dylikt. Efter frukosten samlade hon sina gäster.i dagrummet för.gymnastik de var inte märkväedigt på något vis men hjälpte de äldre att få igång och.bibehålla cirkulationen. Med dessa.ord.slutar jag för denna gång. Ha de.bra.och var rädd.om dej

 Fortsättning följer. Ha de bra.och 

.

rdeneller hör till senare 

           Först vill jag be om ursäkt  for

att de gått så lång tid sedan jag hörde av.mej senast men de har sin förklaring

 Jag.med mina sedan förut dåliga lungor har drabbats av.dubbelsidig lunginflammation. Jag är inte bra än men på bättringsvägen                          jag vill fortsätta min berättelse om denna unika eldsjäl. Krävde mer än vad vi.anställda orkade men var lika krävande mot sej själv. Ni som jobbar inom vården eller hör till senare omgång sjuksköterskor kanske tror att detta är nåt.jag skapat i min fantasi men jag lovar att vartenda ord är självupplevt. Innan jag skulle börja mittmjobb berättade jag för några andra tjejer om mitt jobb ," herregud, sa dom där stannar du inte mer än två veckor ". Jag stannade i sex månader och slutade av den anledningen att jag kommit in på en skola.                                                      Syster å Ska var en kraftig kvinna hårt åtdrsgen av en korsett.håret bars i en frisyr som kallas svinrygg

 På huvudet bar hon den traditionella sköterskor össan

 Något som alla sjuksköterskor slutat med för längesen. Hon hade en speciell vit sjuksköterskeuniform med vitt lackskärp i midjan. Hennes ben var märkta av.mycket stående å gående. Kraftiga vader och svullna vrister. På fötterna barmhon fotriktiga skor med snörning å lufthål

 Hon smög så tyst så man ofta inte märkte att hon kom

            Hon var vegetarian och alla patienter eller gäster som hon kallade dom fick oxå vegetsrisk kost

 Den var smakrik och näringsrik . Hon hade en speciell kokerska anställd . Två gånger i veckan kom doktorn och gick igenom alla gäster. Dessutom kunde man se alltid nå honom om de var nödvändigt. Jag lovar med ett helt liv inom vården och.den större som sjuksköterska inom i stort alla specialiteter att nbokhyllan den vård och omsorg som hon visade sina gäster inte någonstans finner man sin like. Hon var nog i sextioårs åldern och hade.två döttrar som båda var sjuksköterskor inte ville ta över de som var hennes livs stora arbete och satsning. Hon återkom ofta till detta när vi pratade.                                    

                 Varje morron klockan fyra barmhon där och gick igenom papper.o dylikt. Efter frukosten samlade hon sina gäster.i dagrummet för.gymnastik de var inte märkväedigt på något vis men hjälpte de äldre att få igång och.bibehålla cirkulationen. Med dessa.ord.slutar jag för denna gång. Ha de.bra.och var rädd.om dej

 Fortsättning följer. Ha de bra.och 

.

rdeneller hör till senare 

Mitt allra första jobb i en liten by.i Västmanland hade trots att de var ganska oansenligt fått min självkänsla att börja växa. Jag mötte för första gången människor som uppskattade de jag gjorde och mitt intresse för människor började växa. Ett intresse jag fortfarande har kvar. Jag bryr mej inte om utsidan, kläder, mode, status eller pengar. De är de inre hos varje människa jag vill nå. Jag hade nu trots allt bestämt mej för att jag ville.bli sjuksköterska. Riktigt hur de skulle gå till visste jag inte för jag hade ju inte ens ett avgångsbetyg från grundskolan. Jag.blev så mobbad att jag slutade gå dit.                             För.mej verkade själva.målet oerhört långt bort. Som en dröm, en hägring att JAG skulle klara en sådan utbildning. De är här jag.vill poängtera de viktiga med DELMÅL. de är de viktigaste om man ska ta sej fram i livet. Om du står.vid en trapp med femtio trappsteg är de totalt omöjligt att ta femtio trappsteg å vips vara uppe på toppen. Samma sak gäller för delmål. Om du börjar längst ner och.ska jobba för att.nå ett svårt på gränsen till onåbart mål där du står så kommer du antagligen att tröttna på vägen. Du kämpar å sliter å tycker inte du kommer nånstans. Du får ingen push.framåt å jag loval att du aldrig når ditt mål. Ditt sätt är som att försöka ta femtio trappsteg i ett kliv.OM DU I STÄLLET SÄTTER UPP DDLMÅL PÅ GRÄNSEN MOT DITT STORA MÅL KOMMER DIN SJÄLVKÄNSLA OCH DIN MOTIVATION ATT ÖKA FÖR VARJE MINDRE DELMÅL DU LYCKAS UPPNÅ                                     Jag var bara ,16 år och utan ut ildning men ville gärna prova på att jobba inom vården. En dag såg jag i en tidning följande annons: " Arbetsamma, skötsamma flickor sökes för arbete på syster Ajas sjukhem i Bromma.Bostad kan ordnas" jag blev verkligen glad de var ett jättebra sätt att börja på . Jag ringde genast och pratade med SysterAja. Vi bestämde när jag skulle börja. Könen var låg men kompenserades med att jag fick bo ffr mycket billig hyra. En finsk flicka och jag fick dela på ett radhus i Spånga förment hyra på ,1000 kr.per månad. systerAja hade köpt hus och.lägenhetet åt sin personal. Detta var i början av sjuttiotalet. Lönen låg en bra bit under avtalet. Du kommer att märka att Syster Aja var en mycket speciell, ömsint, krävande å barsk person samtidigt. Hon satsade på finska och polska invandrare som gärna ville ha jobb och på unga svenska tjejer. De var totalförbud att nämna namnet fackförening i hennes närhet. Då var de bara att packa ihop sin saker och sluta. Sjukhemmet var två stora intilliggande villor i Bromma med plats för.14 patienter i varje hus. Vi var schemalagd tio dagar i rad, ledig en och jobba tio dagar igen .  Vi var  två tjejer i varje hus och vi skulle serva alla patienter

 De betyder två flickor på 14 patienter . För övrigt fick vi.inte säja patienter utan gäster

 Jag berättar mer nästa gång. Kom ihåg att allt jag berättar är till 100 procent sant och själv upplevt.

Mitt allra första jobb i en liten by.i Västmanland hade trots att de var ganska oansenligt fått min självkänsla att börja växa. Jag mötte för första gången människor som uppskattade de jag gjorde och mitt intresse för människor började växa. Ett intresse jag fortfarande har kvar. Jag bryr mej inte om utsidan, kläder, mode, status eller pengar. De är de inre hos varje människa jag vill nå. Jag hade nu trots allt bestämt mej för att jag ville.bli sjuksköterska. Riktigt hur de skulle gå till visste jag inte för jag hade ju inte ens ett avgångsbetyg från grundskolan. Jag.blev så mobbad att jag slutade gå dit.                             För.mej verkade själva.målet oerhört långt bort. Som en dröm, en hägring att JAG skulle klara en sådan utbildning. De är här jag.vill poängtera de viktiga med DELMÅL. de är de viktigaste om man ska ta sej fram i livet. Om du står.vid en trapp med femtio trappsteg är de totalt omöjligt att ta femtio trappsteg å vips vara uppe på toppen. Samma sak gäller för delmål. Om du börjar längst ner och.ska jobba för att.nå ett svårt på gränsen till onåbart mål där du står så kommer du antagligen att tröttna på vägen. Du kämpar å sliter å tycker inte du kommer nånstans. Du får ingen push.framåt å jag loval att du aldrig når ditt mål. Ditt sätt är som att försöka ta femtio trappsteg i ett kliv.OM DU I STÄLLET SÄTTER UPP DDLMÅL PÅ GRÄNSEN MOT DITT STORA MÅL KOMMER DIN SJÄLVKÄNSLA OCH DIN MOTIVATION ATT ÖKA FÖR VARJE MINDRE DELMÅL DU LYCKAS UPPNÅ                                     Jag var bara ,16 år och utan ut ildning men ville gärna prova på att jobba inom vården. En dag såg jag i en tidning följande annons: " Arbetsamma, skötsamma flickor sökes för arbete på syster Ajas sjukhem i Bromma.Bostad kan ordnas" jag blev verkligen glad de var ett jättebra sätt att börja på . Jag ringde genast och pratade med SysterAja. Vi bestämde när jag skulle börja. Könen var låg men kompenserades med att jag fick bo ffr mycket billig hyra. En finsk flicka och jag fick dela på ett radhus i Spånga förment hyra på ,1000 kr.per månad. systerAja hade köpt hus och.lägenhetet åt sin personal. Detta var i början av sjuttiotalet. Lönen låg en bra bit under avtalet. Du kommer att märka att Syster Aja var en mycket speciell, ömsint, krävande å barsk person samtidigt. Hon satsade på finska och polska invandrare som gärna ville ha jobb och på unga svenska tjejer. De var totalförbud att nämna namnet fackförening i hennes närhet. Då var de bara att packa ihop sin saker och sluta. Sjukhemmet var två stora intilliggande villor i Bromma med plats för.14 patienter i varje hus. Vi var schemalagd tio dagar i rad, ledig en och jobba tio dagar igen .  Vi var  två tjejer i varje hus och vi skulle serva alla patienter

 De betyder två flickor på 14 patienter . För övrigt fick vi.inte säja patienter utan gäster

 Jag berättar mer nästa gång. Kom ihåg att allt jag berättar är till 100 procent sant och själv upplevt.

Mitt allra första jobb i en liten by.i Västmanland hade trots att de var ganska oansenligt fått min självkänsla att börja växa. Jag mötte för första gången människor som uppskattade de jag gjorde och mitt intresse för människor började växa. Ett intresse jag fortfarande har kvar. Jag bryr mej inte om utsidan, kläder, mode, status eller pengar. De är de inre hos varje människa jag vill nå. Jag hade nu trots allt bestämt mej för att jag ville.bli sjuksköterska. Riktigt hur de skulle gå till visste jag inte för jag hade ju inte ens ett avgångsbetyg från grundskolan. Jag.blev så mobbad att jag slutade gå dit.                             För.mej verkade själva.målet oerhört långt bort. Som en dröm, en hägring att JAG skulle klara en sådan utbildning. De är här jag.vill poängtera de viktiga med DELMÅL. de är de viktigaste om man ska ta sej fram i livet. Om du står.vid en trapp med femtio trappsteg är de totalt omöjligt att ta femtio trappsteg å vips vara uppe på toppen. Samma sak gäller för delmål. Om du börjar längst ner och.ska jobba för att.nå ett svårt på gränsen till onåbart mål där du står så kommer du antagligen att tröttna på vägen. Du kämpar å sliter å tycker inte du kommer nånstans. Du får ingen push.framåt å jag loval att du aldrig når ditt mål. Ditt sätt är som att försöka ta femtio trappsteg i ett kliv.OM DU I STÄLLET SÄTTER UPP DDLMÅL PÅ GRÄNSEN MOT DITT STORA MÅL KOMMER DIN SJÄLVKÄNSLA OCH DIN MOTIVATION ATT ÖKA FÖR VARJE MINDRE DELMÅL DU LYCKAS UPPNÅ                                     Jag var bara ,16 år och utan ut ildning men ville gärna prova på att jobba inom vården. En dag såg jag i en tidning följande annons: " Arbetsamma, skötsamma flickor sökes för arbete på syster Ajas sjukhem i Bromma.Bostad kan ordnas" jag blev verkligen glad de var ett jättebra sätt att börja på . Jag ringde genast och pratade med SysterAja. Vi bestämde när jag skulle börja. Könen var låg men kompenserades med att jag fick bo ffr mycket billig hyra. En finsk flicka och jag fick dela på ett radhus i Spånga förment hyra på ,1000 kr.per månad. systerAja hade köpt hus och.lägenhetet åt sin personal. Detta var i början av sjuttiotalet. Lönen låg en bra bit under avtalet. Du kommer att märka att Syster Aja var en mycket speciell, ömsint, krävande å barsk person samtidigt. Hon satsade på finska och polska invandrare som gärna ville ha jobb och på unga svenska tjejer. De var totalförbud att nämna namnet fackförening i hennes närhet. Då var de bara att packa ihop sin saker och sluta. Sjukhemmet var två stora intilliggande villor i Bromma med plats för.14 patienter i varje hus. Vi var schemalagd tio dagar i rad, ledig en och jobba tio dagar igen .  Vi var  två tjejer i varje hus och vi skulle serva alla patienter

 De betyder två flickor på 14 patienter . För övrigt fick vi.inte säja patienter utan gäster

 Jag berättar mer nästa gång. Kom ihåg att allt jag berättar är till 100 procent sant och själv upplevt.

Tänkte fortsätta min berättelse hur de gick för flickan på vinden men först en liten utvikning från ämnet. I mitt vardagsrum ligger mitt mellersta barnbarn och sover . Jag har tre barnbarn. En på 15, en på 12 och lillsnuttan på 2 år. Pojkarna som är äldre har sovit och varit med mej sen dom var några veckor .jag har älskat att var tillsammans med dom å gör så fortfarande. Jag är skitdålig på att pysspu, bygga pussel å sånt men har alltid älskat att leka med dom. De är som att en del av mej aldrig blir vuxen. Hoppas i snöhögar, mula ner dom i snö och busa då har jag .att som bäst. Min fantasi har blommat som mest tillsammans med .Ina barnbarn. När mitt älsta barnbarn var liten brukade han sitta på min arm å vi gick runt och tittade på mina tavlor. En del har jag målat men jag är bättre på att skriva än på att måla. Nåväl , jag brukade fantisera ihop vad personerna på tavlorna gjorde så de blev som en saga bakom varje tavla. Detta blev en ritual som upprepades varje gång han kom på besök.ibland kom jag inte ihåg exakt vad jag sagt då sa han " nähä du så sa du inte förra gången."!! Jag har hämtat å lämnat på dagis när jag haft möjlighet och min dotter gått utbildning. De har varit en självklarhet för mej .Aldrig har jag tänkt att jag skulle få så mycket kärlek och värme tillbaka  som jag får nu. Dom turas om att komma och vara hos mej varannan vecka. Ibland måste jag säja nej för att jag inte orkar. En dag sa mitt älsta barnbarn " du är den mest fantastiska, mest underbara människa jag nånsin träffat " då rann tårarna utför mina kinder

.Aldrig hah jag kunnat drömma om att jag skulle få så mycket värme och krlek tillbaka !!                                                           Nu.ska jag använda några radera till min rubrik. Det var svårt, mycket svårt för mej som var så totalt utan självkänsla att tala offentligt på gudstjänsterna och att sjunga offentligt. Jag minns att benen skakade så de var svårt att stå upp  men det var här jag fick mitt livs första erkännande. Ett bevis på att jag inte bara var bra utan .ycket bra på de jag gjorde. En helt ny känsla började gro inom mej. FÖR FÖRSTA GÅNGEN I MITT LIV KÄNDE JAGATT JAG DÖG PRECIS SOM JAG VAR !! Med dom orden slutar jag för den här gången. 

N

ATT

Hej igen. Förlåt att jag varit tyst så länge. Alldeles för länge. Men de är rena karusellen i min skalle. Vad svarar man när doktor säjer" nu kan vi inte göra mer för din KOL. nu går de bara utför ".??? Inte kan man säja som vid vanliga läkarbesök " tack så mycket då doktorn "?? Jag sa ingenting  . De är sällan jag blir svårskött men då blev jag de. Tyckte inte de passade att tacka å jag ville de inte heller.                Sen jag skrev sist har jag blivit mycket sämre både med andningen å mina ryggsmärtor Vad jag önskar att de gick att beskriva smärta.vad gäller de handlar de inte bara om smärtor i ländryggen och ischias. De har jag och men hela ryggen  är förstörd ända från nacken och ner. I ena axeln har jag en protes som sitter fel och ger svåra smärtor . Nervsmärtor ut i hela armen.i andra axeln har jag artros. Har så dåligt rörelseomfång i armarna att jag inte får på mej en jacka själv .Åh, de är så mycket att jag inte orkar beskriva allt de kanske räcker med min rygg läkares ord " jag förstår mej inte på dej för hela ditt skelett rasar ihop. Jag har aldrig sett nåt liknande".Smärta går inte att mäta de går bara att uppleva. För människor som vårdas för cancer i hemmet. Finns de nåt som heter vård i livets slutskede. De finns speciella team som går hem till de sjuka å ser till att dom har de så bra som möjligt och försöker underlätta deras sista tid. För oss andra med andra dödliga sjukdomar finns ingenting liknande.                        

     Jag ska fortsätta min berättelse om hur jag skaffade mej ett liv men inte i dag.  Meningen med den  erättelsem är att ge dej mod att kämpa mot ett mål. Att VÅGA. De är de som ger dej en möjlighet att lyckas. Att VÅGA är nyckeln till all framgång. Att VÅGA fast ingen annan tror på dej . Livet ligger framför dej men du MÅSTE VÅGA TROTS DIN RÄDSLA. Jag återkommer som sagt till de om jag. Kan vilket jag innerligt hoppas.                                                             Nu till något helt annat. . Som jag tidigare beskrivit uppfostrades jag och hjärntvättades jag i en fruktansvärt sektreligion. Med  rädsla för jävulen, helvetet å Guds straff. En religion jag inte kunde leva med. De var mycket svårt och tog mej många år till att komma till en livsåskådning jag kunde lev med. Jag kallar mej kristen men i vissa avseenden skiljer sej min tro från den etablerade kristna. Jag tror inte på ett helvete. .helvetet är för mej den plåga och.det dålig samvete man får bära med sej livet ut och plågas av för att ha gjort någon annan människa illa.                                                                      

               .För mej är Gud ljus och kälek. Jag tror.på en annan existens efter döden. Ett liv i ljus å kärlek. Då ska vi förstå alla frågetecken våra begränsade hjärnorna vi har i detta jordeliv inte förstått. Där, i den nya existensen  finns inga sjukdomar eller handikapp och jag tror fullt och.fast att vi kan följa våra anhöriga.

Livsåskådning kan man inte övertala nån annan till att tro samma sak som jag och jag respekterar människor med annan tro . Jag slutar för denna gång med att säja att min nv tro många.gånger varit till stor.hjälp .och från den sida jag berättat kan heller ingen anklaga mej för att de  händer att jag längtar dit.                       Ha de bra tills vi förhoppningsvis hörs igen. 

.

.