så har ännu en dag gått till ända. Ytterligare en dag närmare slutet. Jag har tidigare skrivit om min kol och hur läkaren vid mitt sista besök snurrade runt stolen så hon satt mitt emot mej, stoppade in sina knän mellan mina , fixerade min blick och upprepade tre gånger "  nu kan vi inte göra  mer för att hjälpa dej med din KOL, nu går de bara utför ". De var nåt.jag inom mej visste men de blev ytterst påtagligt när hon sa de. Ingen kan säja dagen eller stunden men jag blir tröttare å tröttare. I början kämpade jag emot med allt jag hade. VILME INTE,. ILLE INTE!! Jag är ,,65.år och om jag fick vara frisk skulle jag kunna ha tio, femton år kvar av mitt liv. Nu är de som jag resignerat. Till och med längtar till  andra sidan. Jag har i mina första  inlägg.neskrivit fem fanatisktreligiösa nästan sektliknande uppväxt jag hade. Hur de kom att påverka min skol och tonårstid. Några tonår hade jag aldrig men precis allt var synd. Min adoptivmamma hotade med jävulen och ett brinnande helvete. I skolan var jag svårt mobbad och till sist gick jag inte dit alls. Jag var ett klart mobbninhdfall

 De gör fortfarande fysiskt ont att minnas hur jag såg ut. Att bära långbyxor var synd. Vi hade ont om pengar och jag minns vintrar då vi inte hade råd att köpa strumpbyxor jag lovar att mina ben var blåfrusna. En gång när jag bara ville att mamma skulle hålla om mej påstod hon att jag var besatt av jävulen. Jag berättar detta

 DeDtog.månha e f att belysa att vi Aldrig nånsin kan fly från vårt förflutna. För att överleva tvingsdes jag göra om de jag fostrats till till en tro som gick att leva med de tog många år men jag lyckades. För mej är inte gud en vithårig farbror som sitter på en tron i him yror.ksg imye.på melen. Gud är kärleken.kärleken till mina medmänniskor. Han är allt de vackra i naturen, ett litet barns leende, empati och omtanke. Något helvete tror jag inte på kanske är de de dåliga samvetet vi får bära med oss för att vi.medvetet sårat en annan medmänniska

 Något.vi inte kan rätta till.jag tror på ett liv efter detta. Ett liv där allt är fullkomligt. Inga sjukdomar, ingen smärta, inga handikapp. Om vilken form vi existerar vet jag inte svaret på men jag är övertygad om att vinka .följa och vägleda våra anhöriga. Är de underligt att jag längtar dit ???? 

Jag har flera sjukdomar att kämpa med. Bla en immunbristsjukdom som gör att jag varje vecka måste ta fyra subcutana nålar i magen som via en pump pumpar in vätska som ska höja mitt immunförsvar

Denna sjukdom gör mej mycket infektiomskämslig

Vidare har jag en rygg som är.helt förstörd ända uppifrån och ner och ger mej mkt svåra smärtor. Jag har funderat mycke.på varför just jag drabbats av allt detta. Jag tror inte de är meningen att vi sk  a förstå allt. Vi är trots allt människor med begränsade intellekt

.sammanfattningsvis har jag haft ett fantastiskt roligt liv inte alla har lyckan att sammanfattandep de så 

De jag inte förstår lyfter jag på hatten i vördnad för och går förbi

.