Tänkte fortsätta min berättelse hur de gick för flickan på vinden men först en liten utvikning från ämnet. I mitt vardagsrum ligger mitt mellersta barnbarn och sover . Jag har tre barnbarn. En på 15, en på 12 och lillsnuttan på 2 år. Pojkarna som är äldre har sovit och varit med mej sen dom var några veckor .jag har älskat att var tillsammans med dom å gör så fortfarande. Jag är skitdålig på att pysspu, bygga pussel å sånt men har alltid älskat att leka med dom. De är som att en del av mej aldrig blir vuxen. Hoppas i snöhögar, mula ner dom i snö och busa då har jag .att som bäst. Min fantasi har blommat som mest tillsammans med .Ina barnbarn. När mitt älsta barnbarn var liten brukade han sitta på min arm å vi gick runt och tittade på mina tavlor. En del har jag målat men jag är bättre på att skriva än på att måla. Nåväl , jag brukade fantisera ihop vad personerna på tavlorna gjorde så de blev som en saga bakom varje tavla. Detta blev en ritual som upprepades varje gång han kom på besök.ibland kom jag inte ihåg exakt vad jag sagt då sa han " nähä du så sa du inte förra gången."!! Jag har hämtat å lämnat på dagis när jag haft möjlighet och min dotter gått utbildning. De har varit en självklarhet för mej .Aldrig har jag tänkt att jag skulle få så mycket kärlek och värme tillbaka  som jag får nu. Dom turas om att komma och vara hos mej varannan vecka. Ibland måste jag säja nej för att jag inte orkar. En dag sa mitt älsta barnbarn " du är den mest fantastiska, mest underbara människa jag nånsin träffat " då rann tårarna utför mina kinder

.Aldrig hah jag kunnat drömma om att jag skulle få så mycket värme och krlek tillbaka !!                                                           Nu.ska jag använda några radera till min rubrik. Det var svårt, mycket svårt för mej som var så totalt utan självkänsla att tala offentligt på gudstjänsterna och att sjunga offentligt. Jag minns att benen skakade så de var svårt att stå upp  men det var här jag fick mitt livs första erkännande. Ett bevis på att jag inte bara var bra utan .ycket bra på de jag gjorde. En helt ny känsla började gro inom mej. FÖR FÖRSTA GÅNGEN I MITT LIV KÄNDE JAGATT JAG DÖG PRECIS SOM JAG VAR !! Med dom orden slutar jag för den här gången. 

N

ATT

Hej igen. Förlåt att jag varit tyst så länge. Alldeles för länge. Men de är rena karusellen i min skalle. Vad svarar man när doktor säjer" nu kan vi inte göra mer för din KOL. nu går de bara utför ".??? Inte kan man säja som vid vanliga läkarbesök " tack så mycket då doktorn "?? Jag sa ingenting  . De är sällan jag blir svårskött men då blev jag de. Tyckte inte de passade att tacka å jag ville de inte heller.                Sen jag skrev sist har jag blivit mycket sämre både med andningen å mina ryggsmärtor Vad jag önskar att de gick att beskriva smärta.vad gäller de handlar de inte bara om smärtor i ländryggen och ischias. De har jag och men hela ryggen  är förstörd ända från nacken och ner. I ena axeln har jag en protes som sitter fel och ger svåra smärtor . Nervsmärtor ut i hela armen.i andra axeln har jag artros. Har så dåligt rörelseomfång i armarna att jag inte får på mej en jacka själv .Åh, de är så mycket att jag inte orkar beskriva allt de kanske räcker med min rygg läkares ord " jag förstår mej inte på dej för hela ditt skelett rasar ihop. Jag har aldrig sett nåt liknande".Smärta går inte att mäta de går bara att uppleva. För människor som vårdas för cancer i hemmet. Finns de nåt som heter vård i livets slutskede. De finns speciella team som går hem till de sjuka å ser till att dom har de så bra som möjligt och försöker underlätta deras sista tid. För oss andra med andra dödliga sjukdomar finns ingenting liknande.                        

     Jag ska fortsätta min berättelse om hur jag skaffade mej ett liv men inte i dag.  Meningen med den  erättelsem är att ge dej mod att kämpa mot ett mål. Att VÅGA. De är de som ger dej en möjlighet att lyckas. Att VÅGA är nyckeln till all framgång. Att VÅGA fast ingen annan tror på dej . Livet ligger framför dej men du MÅSTE VÅGA TROTS DIN RÄDSLA. Jag återkommer som sagt till de om jag. Kan vilket jag innerligt hoppas.                                                             Nu till något helt annat. . Som jag tidigare beskrivit uppfostrades jag och hjärntvättades jag i en fruktansvärt sektreligion. Med  rädsla för jävulen, helvetet å Guds straff. En religion jag inte kunde leva med. De var mycket svårt och tog mej många år till att komma till en livsåskådning jag kunde lev med. Jag kallar mej kristen men i vissa avseenden skiljer sej min tro från den etablerade kristna. Jag tror inte på ett helvete. .helvetet är för mej den plåga och.det dålig samvete man får bära med sej livet ut och plågas av för att ha gjort någon annan människa illa.                                                                      

               .För mej är Gud ljus och kälek. Jag tror.på en annan existens efter döden. Ett liv i ljus å kärlek. Då ska vi förstå alla frågetecken våra begränsade hjärnorna vi har i detta jordeliv inte förstått. Där, i den nya existensen  finns inga sjukdomar eller handikapp och jag tror fullt och.fast att vi kan följa våra anhöriga.

Livsåskådning kan man inte övertala nån annan till att tro samma sak som jag och jag respekterar människor med annan tro . Jag slutar för denna gång med att säja att min nv tro många.gånger varit till stor.hjälp .och från den sida jag berättat kan heller ingen anklaga mej för att de  händer att jag längtar dit.                       Ha de bra tills vi förhoppningsvis hörs igen. 

.

.