jag tänkte fortsätta min alldeles sanna självupplevelse och fortsätter med flickan på vinden. Alldeles ensam. 16 år nyligen inflyttad på en gammal vind i en alldeles tom gammal frilyrkolokal. Jag tog verkligen till ordentligt och flyttade fyrtio mil hemifrån !! Mobbad som jag varit hela min skoltid. Rädd för allt och alla. Rädd för Gud, jävulen, barn och många vuxna. Jag tänkte , som jag fått höra hela min uppväxt att mej var de ingen som ville ha så då kunde jag lika gärna ge mej iväg. Förstår inte vad jag fick självförtroendet ifrån !! Jag måste trots min bedrövliga start i livet nånstans ha haft självförtroendet å styrkan inbyggt i min personlighet.                                                          Jag skulle arbeta som barn och ungdomsledare i samma frikyrkliga anda bara som jag växt upp i. Jag bodde som sagt helt ensam i denna fallfärdiga stora lokal. På vinden var de inrett ett rum och ett litet kök. Jag var så fruktansvärt mörkrädd!! När jag skulle sova drog jag en stor byrå för dörren. Ändå låg jag å skakade i sängen. Drog täcket över huvudet för att slippa se spöken och andar som säkert huserade i detta gamla hus. För att komma till toaletten måste jag gå tvärs över den gamla vinden. Dom gamla golvbrädorna knakade och de fanns bara en svag lampa. På nätterna kunde inget i världen få mej att gå dit. Så jag använde en gammal kastrull att kissa i. Nöden har som sagt ingen lag. Å, vad jag grät och längtade hem . Men inget i världen skulle få mej att erkänna de. ALDRIG att jag skulle låta min hemlängtan och rädsla få mej att flytta hem och erkänna att jag inte klarade av de.             De var svårt för mej som själv var ett barn att vara ungdomsledare !! Men efter hand märkte jag  att jag.vsr uppskattad. De var en alldeles ny upplevelse för mej som hela mitt tidigare liv bara varit en liten lort.  Att prata inför andra gjorde mej livrädd . Jag skulle oxå vara med på gudstjänsterna och prata och sjunga. Första gången skakade benen och jag var säker på att golvet skulle ge vika under. mina fötter men de som hände var att min insats uppskattades . Jag blev efterfrågad. EN UNDERBAR FANTASTISK KÄNSLA och jag tror att de var där och då jag började förstå ordens makt och betydelse. Senare i mitt liv har jag många .gånger stått inför publik och läst ur mina skrivna alster. Nu går jag händelserna i förväg men när jag många år senare fick ut min självbiografi på förlag ( vilket är mycket  svårt om man inte är kändis ). När jag läste in boken på lokalradion

Och satt i bokhandeln och signerade boken visste jag  ATT JAG ÄLSKAR ATT SYNAS. Jag mår som bäst när jag får stå inför publik och läsa eller tala

 ORDET HAR EN FANTASTISK MAKT VI INTE KAN BORTSE IFRÅN !!  Jag tror jag har skrivit de tidigare men de är värt att upprepas. RÄTT ORD I RÄTT TID UTTALAD AV RÄTT PERSON KAN TILÖ OCH MED FÖRHINDRA KRIG. Var de inte rätt ord i rätt tid som tex gav Hitler sådan makt .han lovade tyska folket arbete och mat i en tid då arbetslösheten och svälten råddeni Tyskland.                           Nu har jag förvirrat mej långt ifrån den 16 åriga flickan på vinden. Tro inte att de på något vis var enkelt för mej att tala inför människor. Jag var fruktansvärt rädd men uppskattningen jag fick betydde mer än rädslan.                        Lönen var en bedrövlig historia. Dessutom skulle jag betala hyra för mitt ynkliga vindsutrymme. Jag minns förstås inte exakt vad jag fick men de räckte aldrig till mat en hel månad. Jag hade en underbar granne. Han brukade bjuda mej på middag med orden : " ska du ha ett fiskben "? De var minsann inget fiskben hans fru lagade till. De var både förrätt och efterrätt. Första gången jag som göteborgare fick " myltgröt ". Helt underbart gott. Gjort på hjortron

               En dag var precis allt slut och ingen bjöd på mat. Jag var så hungrig så jag grät. De enda jag försökte stilla hungern med var stekt lök men de mättar inte en hungrig mage. Jag bestämde mej för att besöka ett äldre par som faktiskt bjudit hem mej förut. Jag tänkte att om jag sitter kvar tills dom ska äta så måste dom ju bjuda mej oxå. Så blev de nu inte. Visst, jag satt kvar tills dom satte sej å åt men jag blev inte bjuden. Med tårarna rinnande utför kinderna gick jag till min vindskupa. Den natten var de svårt att sova. Magen luftade och skrek på mat .                            Med dom orden slutar jag för denna gång. Sköt om dej . Du som läser mina rader lämna gärna en kommentar!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är så fruktansvärt längesen jag skrev något. Jag ber verkligen om ursäkt men jag har varit och är så sjuk. Syftet när jag började skriva var och är fortfarande att berätta hur man vuxen ur en asfaltficka kan skapa sej ett liv. Jag ska fullfölja d...

Det är så fruktansvärt längesen jag skrev något. Jag ber verkligen om ursäkt men jag har varit och är så sjuk. Syftet när jag började skriva var och är fortfarande att berätta hur man vuxen ur en asfaltficka kan skapa sej ett liv. Jag ska fullfölja d...

Det är så fruktansvärt längesen jag skrev något. Jag ber verkligen om ursäkt men jag har varit och är så sjuk. Syftet när jag började skriva var och är fortfarande att berätta hur man vuxen ur en asfaltficka kan skapa sej ett liv. Jag ska fullfölja d...

Eftersom jag tillbringar.julen liggande i influensa tänkte jag skriva ner några tankar.  För mej.känns de sätt vi firar julen på något sätt fel.vi stänger in oss.i.våra klaner.Ger ut massor med pengar på överdåd med mat och köper fina julklappar år...

Eftersom jag tillbringar.julen liggande i influensa tänkte jag skriva ner några tankar.  För mej.känns de sätt vi firar julen på något sätt fel.vi stänger in oss.i.våra klaner.Ger ut massor med pengar på överdåd med mat och köper fina julklappar år...