friaassociationerfranminvarld

Direktlänk till inlägg 28 december 2018

Mer om flickan på vinden

Av Annika Sjödin - 28 december 2018 20:14

I dag har de varit en minst sagt bedrövlig dag. Mina smärtor i rygg å ben är obeskrivbara och har tvingat mej till sängläge hela dan. Först nu, framåt kvällen har jag tänt ljus , kokat kaffe å tvingat mej upp i favoritfåtöljen. Jag återvänder till flickan på vinden. Jag fick alltså bostad på en vind i en gammal lokal som tillhört Frälsningsarmén och som sedan flera år stod övergiven. En del av vinden hade avdelats till ett rum å kokvrå åt mej. Toaletten var belägen tvärs över vinden. De var en spöklik känsla över alltsammans. Ingen människa skulle höra om jag ropade på hjälp. Jag var helt utlämnad åt mej själv. Jag var fruktansvärt rädd. På nätterna nöjde jag mej inte med att låsa dörren. Jag vaxade en tung byrå framför dörren. Aldrig i livet att jag skulle våga ta mej tvärs över vinden i mörkret på natten för att gå på toaletten. Inte ens ledljus hade dom kostar på mej. Jag tog fram en kastrull å kissade i den på nätterna. Med kinder våta av tårar och hemlängtan la jag mej varje kväll. Nu måste jag backa till tiden före skolstart. När jag skriver detta känner jag samma ångest som då. De hände när Jag sa nåt till mamma att hon vände mej ryggen och inte svarade . Jag minns inte vad jag sa men de var något alldagligt. Mamma rörde sej inte. Hon stod kvar som fastvuxen i golvet. " Vad är de mamma ? Säj om jag gjort eller sagt nåt fel ! ".fortfarande inget svar från den fastgjutna statyn . Ångesten i mej växte. Jag grät, bönade å bad. " Snälla mamma jag kommer inte på något fel jag gjort men jag ber dej uppriktigt om förlåtelse fast jag inte vet varför" mamma stod fortfarande kvar helt orörlig. Till sist skrek jag : " MAMMA, VÄND PÅ DEJ SÅ JAG SER DITT SNSIKTE !! men icke. Storgråta de sprang jag därifrån. Tom mamma avvisade mej. Inte ens hon tyckte att jag var nåt att ha. I min ensamhet om nätterna på vinden drömde jag om dessa händelser .Lika verkliga i drömmen som då det hände.                  Det är ännu en sak du ska veta som hände mej under min uppväxt som jag bara inte kan hoppa över. Varje lördag i sju år åkte vi och hälsade på min morfar. En av mammas tre systrar bodde med honom och skötte hushållet. Lägenheten bestod av ett kök, ett litet vardagsrum å längst in morfars rum . Det fanns inga dörrar mellan rummen utan valv avgränsade rummen. Varje lördag sa mamma". Gå in å sätt dej imorfars knä han blir så glad då " jag tror att jag var i fyra, femårsåldern när jag har mitt första minne. De var sommar , solen sken och fåglarna kvittrar. Min bror ropade åt mej att komma ut å leka men de blev ingen lek för min del. På kommando satte jag mej i morfars knä å såg hans gammelmanshänder med tydliga utanpåliggande blodkärl och snusränder under naglarna leta sej väg innanför mina trosor. Allteftersom hans andning blev hastigare och han utstötte underliga ljud höjde han ljudnivån på radion så ingen skulle höra allt medan hans fingrar grävde, letade, penetrerade i mitt underliv. Jag gav inte ett ljud ifrån mej satt stel som en staty. När morfar knuffade ner mej ur sitt knä visste jag att de var över till nästa lördag. I sju år pågick denna skändning av min kropp och av min själ. Jag kände mej smutsig, äcklig. De kändes som de var mitt fel. Flera gånger var jag på väg att berätta för mamma men modet svek mej. En lördag när vi var på väg hem efter en sådan lördag orkade jag inte bära mera själv utan berättade för mamma. De otroliga , de som jag i min vildaste fantasi inte kunde föreställa mej kom som ett knytnävsslag mitt i ansiktet. Hårt. Skoningslöst. Mamma blev arg på MEJ och påstod att jag ljög .                 Jag brukar kunna förlåta och ha överseende med de mesta. Hitta förklarande omständigheter men detta är en sak jag inte kan förlåta. De hade räckt att mamma kikat in i morfars rum så hade hon sett att jag talade sanning . Ingenting förändrades. Vi åkte till morfar som vanligt. Samma sak upprepades i samma lagt sju år.

Så fort jag ser äldre män med utanpåliggande blodkärl på händerna hugger de fortfarande till innan jag minns varför. Den skändade själen reagerar före minnet.                      Nu blev de inte så mycket om flickan på vinden men jag lovar att återkomma nästa gång. Tycker de är viktigt att du känner tilldessa händelser från min barndom innan vi går vidare. Trodde jag tagit upp de viktigaste men de poppare upp nya saker och själen minns inte i kronologisk ordning. jag

Var rädd om dej. HA ETT GOTT SLUT PÅ DE GAMLA ÅRET OCH ETT GOTT NYTT!! Kram 💕💕💕 från mej 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Annika Sjödin - 7 februari 2020 15:26

Det är så fruktansvärt längesen jag skrev något. Jag ber verkligen om ursäkt men jag har varit och är så sjuk. Syftet när jag började skriva var och är fortfarande att berätta hur man vuxen ur en asfaltficka kan skapa sej ett liv. Jag ska fullfölja d...

Av Annika Sjödin - 7 februari 2020 15:26

Det är så fruktansvärt längesen jag skrev något. Jag ber verkligen om ursäkt men jag har varit och är så sjuk. Syftet när jag började skriva var och är fortfarande att berätta hur man vuxen ur en asfaltficka kan skapa sej ett liv. Jag ska fullfölja d...

Av Annika Sjödin - 7 februari 2020 15:26

Det är så fruktansvärt längesen jag skrev något. Jag ber verkligen om ursäkt men jag har varit och är så sjuk. Syftet när jag började skriva var och är fortfarande att berätta hur man vuxen ur en asfaltficka kan skapa sej ett liv. Jag ska fullfölja d...

Av Annika Sjödin - 25 december 2019 15:26

Eftersom jag tillbringar.julen liggande i influensa tänkte jag skriva ner några tankar.  För mej.känns de sätt vi firar julen på något sätt fel.vi stänger in oss.i.våra klaner.Ger ut massor med pengar på överdåd med mat och köper fina julklappar år...

Av Annika Sjödin - 25 december 2019 15:26

Eftersom jag tillbringar.julen liggande i influensa tänkte jag skriva ner några tankar.  För mej.känns de sätt vi firar julen på något sätt fel.vi stänger in oss.i.våra klaner.Ger ut massor med pengar på överdåd med mat och köper fina julklappar år...

Presentation


Tillsammans kan vi förändra världen.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Annika Sjödin

Annika Sjödin

Annikasjodin

Duni lömde by

Annikasjodin

Annikasjodin

Annika Sjödin

Annika sjödin

Gådtbol


Skapa flashcards