friaassociationerfranminvarld

Alla inlägg den 11 november 2018

Av Annika Sjödin - 11 november 2018 23:16

jag lovade mej själv.att detta inte ska bli något gnällforum. De ska de heller inte bli nu. Men jag är överfull av känslor som måste ut. De har gått så fort. Jag har haft diagnosen KOL i ca 10 år och inte blivit nämnvärt besvärad. Bara lite mer andfådd i uppförsbackar och ansträngning. För några månader sedan fick jag en svårartad förkylning och sedan har de bitit sej fast. Mina infektioner blir alltid allvarliga å svåra för jag har en brist i immunförsvsret. För detta får jag injektioner varje vecka.                                                Ena minuten är de helt omöjligt att ta till mej att jag ska dö. Och i nästa minut gråter jag över att mitt liv är slut. Ångest har jag alltid haft å jag brukar säja att ångesten är en drivmotor. Den driver oss framåt och uppåt. Får oss många gånger att agera. Men att ha ångest för att man ska dö för mej inte vidare de för mej till slutet. Att vakna av att man sitter upp å de känns som jag drunknar i slem är högsta graden av ångest. Jag skulle så gärna vilja leva några år till men inte så här. Det är inte människovärdigt. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag orkade vara samma person som alltid men jag orkar inte. All glädje åpsitivitet och livslust är borta. Inte konstigt. Jag ska snart inte finnas .                                                    När jag jobbade som sjuksköterska på vanlig vårdavdelning tyckte jag alltid om att vara med och göra iordning den avlidne. De första jag gjorde var att öppna ett fönster så att själen äntligen kunde flyga ut fri. Jag tycker de är vackert. En åldrad kvinna som i sin tur jobbat som sjuksköterska berätta att hon alltid gjorde så. Jag tog de till mej.Det är inte döden som sådan som skrämmer mej jag är fast i min övertygelse om vad som händer då de är vägen dit som skrämmer mej. En del funderingar har jag . Är jag så trött att jag inte märker att jag kvävs ?ET KÄNNS SOM EN EVIG.VÄNTAN ingen vet när å ingen vet hur. Jag har en sista önskan

 D en att slippa dö ensam. Jag vill ha min dotters handn i min hand. 

. På andra sidan strålar ett evigt ljusblstt som dag. Där är vi fria från sjukdomar och handikapp. Steg för steg förs vi in i den andliga världen. Vi har en annan insikt och våra tankar är mycket högre än vi ens här med våra blockerade hjärnor kan förstå

.det som var frågetecken för oss på jorden ska rätas ut

Jag är helt övertygad om att vi kan följa våra älskade på jorden. Och den människa som har ett öppet sinne kan oxå få kontakt med sina kära

 Så slutar jag för denna gång. Ha de bra. Kram

Av Annika Sjödin - 11 november 2018 22:04

jag lovade mej själv.att detta inte ska bli något gnällforum. De ska de heller inte bli nu. Men jag är överfull av känslor som måste ut. De har gått så fort. Jag har haft diagnosen KOL i ca 10 år och inte blivit nämnvärt besvärad. Bara lite mer andfådd i uppförsbackar och ansträngning. För några månader sedan fick jag en svårartad förkylning och sedan har de bitit sej fast. Mina infektioner blir alltid allvarliga å svåra för jag har en brist i immunförsvsret. För detta får jag injektioner varje vecka.                                                Ena minuten är de helt omöjligt att ta till mej att jag ska dö. Och i nästa minut gråter jag över att mitt liv är slut. Ångest har jag alltid haft å jag brukar säja att ångesten är en drivmotor. Den driver oss framåt och uppåt. Får oss många gånger att agera. Men att ha ångest för att man ska dö för mej inte vidare de för mej till slutet. Att vakna av att man sitter upp å de känns som jag drunknar i slem är högsta graden av ångest. Jag skulle så gärna vilja leva några år till men inte så här. Det är inte människovärdigt. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag orkade vara samma person som alltid men jag orkar inte. All glädje åpsitivitet och livslust är borta. Inte konstigt. Jag ska snart inte finnas .                                                    När jag jobbade som sjuksköterska på vanlig vårdavdelning tyckte jag alltid om att vara med och göra iordning den avlidne. De första jag gjorde var att öppna ett fönster så att själen äntligen kunde flyga ut fri. Jag tycker de är vackert. En åldrad kvinna som i sin tur jobbat som sjuksköterska berätta att hon alltid gjorde så. Jag tog de till mej.Det är inte döden som sådan som skrämmer mej jag är fast i min övertygelse om vad som händer då de är vägen dit som skrämmer mej. En del funderingar har jag . Är jag så trött att jag inte märker att jag kvävs ?ET KÄNNS SOM EN EVIG.VÄNTAN ingen vet när å ingen vet hur. Jag har en sista önskan

 D en att slippa dö ensam. Jag vill ha min dotters handn i min hand. 

. På andra sidan strålar ett evigt ljusblstt som dag. Där är vi fria från sjukdomar och handikapp. Steg för steg förs vi in i den andliga världen. Vi har en annan insikt och våra tankar är mycket högre än vi ens här med våra blockerade hjärnor kan förstå

.det som var frågetecken för oss på jorden ska rätas ut

Jag är helt övertygad om att vi kan följa våra älskade på jorden. Och den människa som har ett öppet sinne kan oxå få kontakt med sina kära

 Så slutar jag för denna gång. Ha de bra. Kram

Av Annika Sjödin - 11 november 2018 22:04

jag lovade mej själv.att detta inte ska bli något gnällforum. De ska de heller inte bli nu. Men jag är överfull av känslor som måste ut. De har gått så fort. Jag har haft diagnosen KOL i ca 10 år och inte blivit nämnvärt besvärad. Bara lite mer andfådd i uppförsbackar och ansträngning. För några månader sedan fick jag en svårartad förkylning och sedan har de bitit sej fast. Mina infektioner blir alltid allvarliga å svåra för jag har en brist i immunförsvsret. För detta får jag injektioner varje vecka.                                                Ena minuten är de helt omöjligt att ta till mej att jag ska dö. Och i nästa minut gråter jag över att mitt liv är slut. Ångest har jag alltid haft å jag brukar säja att ångesten är en drivmotor. Den driver oss framåt och uppåt. Får oss många gånger att agera. Men att ha ångest för att man ska dö för mej inte vidare de för mej till slutet. Att vakna av att man sitter upp å de känns som jag drunknar i slem är högsta graden av ångest. Jag skulle så gärna vilja leva några år till men inte så här. Det är inte människovärdigt. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag orkade vara samma person som alltid men jag orkar inte. All glädje åpsitivitet och livslust är borta. Inte konstigt. Jag ska snart inte finnas .                                                    När jag jobbade som sjuksköterska på vanlig vårdavdelning tyckte jag alltid om att vara med och göra iordning den avlidne. De första jag gjorde var att öppna ett fönster så att själen äntligen kunde flyga ut fri. Jag tycker de är vackert. En åldrad kvinna som i sin tur jobbat som sjuksköterska berätta att hon alltid gjorde så. Jag tog de till mej.Det är inte döden som sådan som skrämmer mej jag är fast i min övertygelse om vad som händer då de är vägen dit som skrämmer mej. En del funderingar har jag . Är jag så trött att jag inte märker att jag kvävs ?ET KÄNNS SOM EN EVIG.VÄNTAN ingen vet när å ingen vet hur. Jag har en sista önskan

 D en att slippa dö ensam. Jag vill ha min dotters handn i min hand. 

. På andra sidan strålar ett evigt ljusblstt som dag. Där är vi fria från sjukdomar och handikapp. Steg för steg förs vi in i den andliga världen. Vi har en annan insikt och våra tankar är mycket högre än vi ens här med våra blockerade hjärnor kan förstå

.det som var frågetecken för oss på jorden ska rätas ut

Jag är helt övertygad om att vi kan följa våra älskade på jorden. Och den människa som har ett öppet sinne kan oxå få kontakt med sina kära

 Så slutar jag för denna gång. Ha de bra. Kram

Presentation


Tillsammans kan vi förändra världen.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Annika Sjödin

Annika Sjödin

Annikasjodin

Duni lömde by

Annikasjodin

Annikasjodin

Annika Sjödin

Annika sjödin

Gådtbol


Skapa flashcards