Tänkte skriva ner några rader på Kvällskvisten. Lämnar sjukdomar för de är ganska trist att höra i längden. Före skolstart led inte min bror och jag så mycket av att vara föremål för allas undran men det är en sak min mamma ofta sa. Jag skulle vilja fråga nu : Lill mamma varför gjorde du mej så illa med din kommentar ? Vad menade du ?? Jag förstår än i dag inte varför men kanske var de ett försök att binda mej hårdare till sej. Tyvärr upprepades den väldigt ofta. JUDT NU, NÄR JAG SKRIVER DETTA GÖR DET LIKA ONT I MITT HJÄRTA SOM DET GJORDE DP FÖR SÅ MÅNGA ÅR SEDAN. DET VAR ORDEN " DIN BROR ÄLSKADE DOM MEN DEJ VAR DE ALDRIG NÅN SOM VILLE HA ".!! Vadå , vad hade jag gjort för att ingen ville ha mej ?? De stämde inte alls med den fina berättelsen om två barn som hade fyra föräldrar och var älskade lika mycket av alla fyra.                                 . Min bror och jag hade som jag nämnt förut en mycket tajt och nära relation men denna kommentar fick mej att känna mej annorlunda och skapade ett utanförskap jag burit med mej hela livet. De är svårt att beskriva hur detta utanförskap känns men jag ska försöka.                  Ibland ramlar en stark känsla över mej att livet är en teaterscen. Där vi alla spelar olika roller. Läser repliker ur färdigskrivna manus. Ord som någon annan skrivit. Vilka vi är bakom våra roller avslöjas aldrig. Livet verkar vara en uppbyggd kuliss. De mesta av papp. Rör man vid de så svajar alltihop !! De avslöjar en stor livsångest !! Hade du älskade mamma som försökte nv göra ditt bästa , ibland i totalt oförstånd, någon aning om vad dina ord gjorde med en känslig liten flicka ??? Nej, jag tror inte du förstod. Du skulle aldrig medvetet såra mej.                              Det var fler saker som fick mej att känna mej annorlunda och oälskad. Jag har tidigare berättat den dramatiska historien om min födsel och om hur outvecklad jag var när jag kom till mina fosterföräldrar. Jag göddes med grädde, mat och frisk luft. Följden blev att jag var en rund liten tjej. De hade jag ingen aning om. I förskoleåldern tänker man inte mycket på hur man ser ut. Jag var som jag alltid har varit glad, positiv, och gav gärna uttryck åt vad jag tyckte. Jag hade tre mostrar. Tre mostrar som allihopa tyckte Ulla om mej. Så mammas förbannade upplysningar till mej som inte hade en aning om nåt sånt. Jag var ju bara fem, sex år. Jodå, mamma talade om för mej att jag skulle försöka uppföra mej så bra jag kunde när vi skulle till nån av mostrarna för dom tyckte inte riktigt om mej.                   Första gången jag häpet förstod detta var när vi var hos moster Kerstin och skulle fika. Moster Kerstin var gift men hade inga egna barn. Jag minns att hennes hem var så vackert med alla broderade dukar som var så fina. Vi hade satt oss och skulle börja fika. Jag hade lärt mej att man aldrig tog något förrän en vuxen sa " varsågod" och väntade artigt tills det var klart, sträckte mej efter en fin hembakat kaka när moster Kerstin sköt kakfatet från mej och ställde de framför min bror med orden " INTE DU. DU BEHÖVER INGA KAKOR DU ÄR TJOCK NOG ÄNDÅ !! Nästa sekund vände hon sej till min mer tystlåtne söte bror och sa "MEN ÄT DU LILLE VÄN. Åh, jag kände förödmjukelsens heta tårar bränna bakom ögonlocken. !! Ville springa därifrån och aldrig mer komma tillbaka.jsg ville bara hem, hem, hem där allt var som vanligt men ingenting blev nånsin som vanligt. Jag började tidigt lära mej att jag inte var nåt att älska.                   I smyg hörde jag min mostrarna kommentarer om oss barn när dom trodde att vi inte hörde " ja, pojken kommer ni att få mycket glädje av men flickan blir de sämre med. Hon blir ett problem" ????? För mej alltså. FRÅGETECKEN. FEL IGEN. JAG VAR FEL. HELA JAG VAR FEL. MEJ VAR DE AKDRIG NÅN SOM VILLE HA. Kanske började de gå upp för mej nu att de verkligen var så. Det gick så långt att när mina mostrar kom på besök KÖRDE MAMMA UPP MEJ PÅ RUMMET FÖR ATT JAG INTE SKULLE HÖRA VAD DOM HADE ATT SÄJA OM MEJ. så satt jag där i husarrest . Jag blir så förbannad när jag tänker på de. Hade de varit någon som inte accepterade min dotter hade jag högaktning fullt bett DOM DRA ÅT HELVETE OCH ALDRIG MER KOMMA TILLBAKA!! Så även om de var min bror som fortfarande har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Det är oxå så att det bara är han och jag kvar av vår speciella biologiska bakgrund.                              Nu säjer jag tack för att du delat mina upplevelser. Märker att det är ganska förfärlig läsning men allt är återgivet exakt som jag minns och sådana här saker glömmer man aldrig. Det är ristat in i mitt hjärta med kolsvart krita. Måste ju ändå sluta med att säja att de trots allt så småningom blev nåt av mej oxå. Men det krävdes mod . Det var som jag brukar säja att jag gjort när jag stått inför en utmaning som verkat alltför stor och skrämmande. Det var  BARA  ATT NLUNDA OCH HOPPA. Jag har gjort de många gånger i mitt liv och har konstigt nog alltid landat på fötterna. Tack för mej den här gången. Sköt om dej och ha det bra.       

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är så fruktansvärt längesen jag skrev något. Jag ber verkligen om ursäkt men jag har varit och är så sjuk. Syftet när jag började skriva var och är fortfarande att berätta hur man vuxen ur en asfaltficka kan skapa sej ett liv. Jag ska fullfölja d...

Det är så fruktansvärt längesen jag skrev något. Jag ber verkligen om ursäkt men jag har varit och är så sjuk. Syftet när jag började skriva var och är fortfarande att berätta hur man vuxen ur en asfaltficka kan skapa sej ett liv. Jag ska fullfölja d...

Det är så fruktansvärt längesen jag skrev något. Jag ber verkligen om ursäkt men jag har varit och är så sjuk. Syftet när jag började skriva var och är fortfarande att berätta hur man vuxen ur en asfaltficka kan skapa sej ett liv. Jag ska fullfölja d...

Eftersom jag tillbringar.julen liggande i influensa tänkte jag skriva ner några tankar.  För mej.känns de sätt vi firar julen på något sätt fel.vi stänger in oss.i.våra klaner.Ger ut massor med pengar på överdåd med mat och köper fina julklappar år...

Eftersom jag tillbringar.julen liggande i influensa tänkte jag skriva ner några tankar.  För mej.känns de sätt vi firar julen på något sätt fel.vi stänger in oss.i.våra klaner.Ger ut massor med pengar på överdåd med mat och köper fina julklappar år...