friaassociationerfranminvarld

Direktlänk till inlägg 21 oktober 2018

Att leva med döden i sin närhet

Av Annika Sjödin - 21 oktober 2018 22:13

jag hade från allra första början när jag startade min blogg bestämt mej för att inte uppehålla mej vid sjukdomar. Vill absolut inte att detta ska bli nån slags utdrag ur en sjukjournal eller nåt gnällforum. De här är ett avhopp från vad jag tidigare skrivit och jag kommer att fortsätta min berättelse om förnedring och att det går att ur den djupaste avgrund skaffa sej ett liv. Jag vill ge hopp till den som tvivlar på sin förmåga och som inte vågar.                            I dag måste jag få stanna vid min KOL som håller på att helt kväva mej. Just nu är all ork totalt slut. Har haft diagnosen i ca tio år men inte varit nämnvärt besvärad mer än att jag blivit lite extra flåsig vid ansträngning. Så för några månader slog de till med full kraft å tog bokstavligt helt andan ur mej. Jag fick en svår luftvägsinfektion och antibiotika på hälsocentralen som inte hjälpte. När febernedsöttande visade på fyrtio grader åkte jag in på akuten. Hade då en sänka på nittio. ( Normalvärden är under tio) blev inlagd på lungkliniken och äter nu annan antibiotika. En förlängd kur som ska ta dom bakterier jag har. Är hemma men jag orkar ingenting. Orkar knappast prata. All luft bgår åt till att få fram några ord. Man sa åt mej att orsaken till detta är min KOL. Tänk om nån kunde vara så vänlig å tala om ungefär hur lång tid jag har kvar att leva !! Jag är sjuksköterska och vet att man inte kan säja nån tid därför att ingen vet. När jag var nyfärdig sköterska jobbade jag på lungkliniken på Akademiska sjukhuset. Jag såg människor kämpa för sina liv och död i KOL. De skrämde mej verkligen å jag minns att jag tänkte, av alla sätt att dö måste de här vara bland de mest plågsamma man kan uppleva å nu sitter jag själv där med skägget i brevlådan. Min syremättnad i blodet har sjunkit kraftigt från ca nittiofem till åttiofem. Och hjärtat har blivit överansträngt . De syns på EKG och prover. Jag har alla sprayer som går att ha. Inhalerar via nebulisator. Man häller i en vätska som förångas denna ånga andas jag in för att vidga luftrören. Jag har dålig effekt av de men får biverkningar i form av skakningar och hjärtklappning. Jag äter cortison enligt schema. Meningen är att de ska trappas ut men de är de enda som hjälper något. Jag vill inte hålla på med de för länge då de ger biverkningar jag inte vill ha.                                   De piper, rosslar å väser så människor som sitter bredvid mej hör de. Man brukar säja att föreställa sej hur de är att ha KOL kan man göra genom att stoppa ett sugrör i munnen, sluta läpparna runt sugröret och bara andas genom de. Testa gärna. Så annorlunda mitt liv har blivit, så ensamt, så lite jag orkar av de jag så gärna vill göra

    I dag hade jag lovat ett av mina barnbarn att vi skulle gå på bio. Ett löfte jag givit för längesen  . Jag vet att han sett fram emot de länge. Om jag på något vis kan vill jag alltid uppfylla mina löften.de var en ganska brant trappa upp till bilsalongen vi skulle till. Jag fick stanna flera gånger i trappen för det gjorde så ont i bröstet å kändes som om nån dragit ett hårt järnband runt hela bröstkorgen och dragit åt stenhårt. När jag kom hem skakade hela jag som ett asplöven för vinden. Jag blev så förtvivlat lessen .så jag började gråta över min totala oförmåga. Jag hör inte till dom som brukar gråta över mej själv eller tycka synd om mej själv men de kändes som allt brast. Jag är inte så vansinnigt gammal än. Skulle kunna ha många bra år framför mej. Få följa de mest älskade jag har, min dotter och mina barnbarn i ganska många år till. De liv jag har nu är inte värt att kallas liv. Existens kanske ?? Döden flåsar mej i nacken. Jag hoppas snart slippa detta helvete men de känns plågsamtutdraget. Jag har en massa telefonsamtal jag måste ringa men hur lätt är de när luften inte räcker till att föra ett vanligt samtal. Inställningen till döden har jag klar för mej. Själva döden skrämmer mej inte den är för mej övergången till en annan existens en annan form av liv. Ett liv utan sjukdom, handikapp osv. Å jag tror fullt och helt att vi kan följa våra anhöriga

 Något helvete tror jag inte på. Bara ljud, frid och kärlek.                                      DET ÄR VÄGEN DIT SOM ÄR SÅ OÄNDLIGT LÅNG OCH SOM GÖR SÅ FRUKTANSVÄRT ONT.!!                 Att sova går inte. Sitter upp och flämtar  efter luft och jag är konstant så oändligt trött. ORKAR INTE MER !! har trots allt haft ett fantastiskt liv vilket jag kommer att skriva om här bara jag orkar och.hinner känns som att de räcker nu . Under rådande omständigheter vill jag få dö nu. Du som läser de här ska veta att JAG ÄR MYCKE TACKSAM FÖR FEEDBACK.  BÅDE POSITIV.OCH NEGATIV . Det är ett känsligt ämne jag tar upp men kom ihåg att det är vad JAG KÄNNER. DU KANSKE KÄNNER NÅGOT HELT ANNAT. KOM IHÅG ATT ALLA HSR RÄTT TILL SINA KÄNSLOR . Inga känslor är fel. Jag vill oxå dela det här för att vi ska tänka på att de finns många svåra sjukdomar som aldrig kommer upp i rsmpljuset. Vi pratar mycket om cancer.det ordnas galor och insamlingar för cancerforskning JÄTTEBRA!! Men glöm inte bort alla andra plågsamma sjukdomar som leder till döden tex KOL, AlS,  osv.osv vi har kommit ganska långt i cancerforskningen

 Och botar många fler nu än för tio år sedan. De är en fantastiskt glädjande utveckling. Tyvärr är behandlingen ibland mycket plågsam.                                                                    De går aldrig att jämföra lidande. Jag brukar säja att var och en har nog av sitt personliga helvete. Jag vill av hela mitt hjärta få sluta nu. Att skriva har alltid varit mitt största intresse och att göra inlägg i min blogg är med de roligaste jag vet.jag är ju författare sedan tidigare men nu orkar jag inte samla ihop mej till att skriva något större. Om de blir nån nästa gång lovar jag att de inte blir lika negativt. TACK FÖR ATT DU LÄST MINA RADER. Ta väl vara på dej och ha de bra. KRAM

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Annika Sjödin - 7 februari 2020 15:26

Det är så fruktansvärt längesen jag skrev något. Jag ber verkligen om ursäkt men jag har varit och är så sjuk. Syftet när jag började skriva var och är fortfarande att berätta hur man vuxen ur en asfaltficka kan skapa sej ett liv. Jag ska fullfölja d...

Av Annika Sjödin - 7 februari 2020 15:26

Det är så fruktansvärt längesen jag skrev något. Jag ber verkligen om ursäkt men jag har varit och är så sjuk. Syftet när jag började skriva var och är fortfarande att berätta hur man vuxen ur en asfaltficka kan skapa sej ett liv. Jag ska fullfölja d...

Av Annika Sjödin - 7 februari 2020 15:26

Det är så fruktansvärt längesen jag skrev något. Jag ber verkligen om ursäkt men jag har varit och är så sjuk. Syftet när jag började skriva var och är fortfarande att berätta hur man vuxen ur en asfaltficka kan skapa sej ett liv. Jag ska fullfölja d...

Av Annika Sjödin - 25 december 2019 15:26

Eftersom jag tillbringar.julen liggande i influensa tänkte jag skriva ner några tankar.  För mej.känns de sätt vi firar julen på något sätt fel.vi stänger in oss.i.våra klaner.Ger ut massor med pengar på överdåd med mat och köper fina julklappar år...

Av Annika Sjödin - 25 december 2019 15:26

Eftersom jag tillbringar.julen liggande i influensa tänkte jag skriva ner några tankar.  För mej.känns de sätt vi firar julen på något sätt fel.vi stänger in oss.i.våra klaner.Ger ut massor med pengar på överdåd med mat och köper fina julklappar år...

Presentation


Tillsammans kan vi förändra världen.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20 21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Oktober 2018 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Annika Sjödin

Annika Sjödin

Annikasjodin

Duni lömde by

Annikasjodin

Annikasjodin

Annika Sjödin

Annika sjödin

Gådtbol


Ovido - Quiz & Flashcards