friaassociationerfranminvarld

Senaste inläggen

Av Annika Sjödin - Lördag 13 juli 19:15

Vaknade för nån vecka sen med en fruktansvärd smärta i min högra fot. Till sist kunde jag bara belasta på utsidan av foten. De går väl över tänkte jag som jag brukar göra när nån sjukdom drabbar  mej. Som sjuksköterska har jag blivit mycket mån om andras hälsa men lite väl nonchalant om min egen. De är nog ett karaktärsdrag hos mej å jag kan inte tänka mej att de går att ändra men hellre ha de som jag har de än att som en del andra inom vården som drabbas av hypokondri. Då betyder ju högre kunskap desto större lidande. De måste vara ett helvete å är inte ovanligt

 Nåja för ca en halv vecka sen vaknade jag med 41hraderbi temp å insåg att jag måste kontakta hälsocentralen. När jag var där med min höga feber som visade sej vara en njurbäckeninfölammation tog jag upp de omöjliga med att belasta foten.pga mitt nedsatta immunförsvar har jag haft många fistlar, bölder å varhärdar i både händer men den härbsåg iaf helt normal ut. Normal färg, ingen rodnad eller värme ökning men när dr klämde ngjorde de rejlt ont. Det beslutades att foten skulle röntgas akut. Jag fick veta att jag skulle upp på ortopedakuten. Där gipsade man å jag åkte hem.denbestämdes att jag ska ha gipset i 6 veckor. Så många gånger som jag ramlatbhär hemma pga dålig balans å aldrig brutit mej så smäller foten av utan orsak. De har jag inte föreställt mej. Foten är gipsad i ,90 graders vinkel ett sätt man aldrig går på

 Tycker nästan att den klumpiga gipssko jag alltid måste ha på är de värsta. 

Redan första kvällen kände jag att gipset tryckte å gjorde rejält ont strax nedanför knät. Jag var tvungen att åka tillbaka i går för att få gipset uppsågat. Jag hade turen att träffa samma läkare som dagen innan å så till henne att jag inte ville ha nåt gips. Jag är van att ha ont å de får självläka. Hon berättade att dom tittat mer noga på bilderna av min fot på röntgen ronden och frakturen gårbralt igenom hela benet. Utan gips skulle jag få svåra livslånga smärtor och ett nedsjunket fotvalv. jag måste böja mej för fakta. Anledningen till trycks året var att dom glömt polstra vilket är absolut nödvändigt. En kille la ett perfekt gips men vad hjälper de. Jag är redan drabbad av så mycke sjukdom så de enda jag begär är att få vara ifred.orsaken till  sånna här frakturer utan trauma kan vara vad man kallar stress frakturer. De betyder att man vid ett tidigare tillfälle gjort sej illa men de har inte lett till fraktur förrän nu eller benskörhet och de är jag. Då kan vilket ben som helst smälla av utan att man gjort sej illa och benskör är jag.

Jag struntar i anledningen. Sitter här å gråter över livets orättvisa. Har varit färdig att ramla minst tio gånger på den klumpiga gipsskon å för att benet är för svagt sedan tidigare för att jag ska orka lyfta benet. Jag gråter över den feber som härjar i min kropp så till den milda grad att svetten  droppar nerför nacken å fram i ögonen så jag har svårt att se vad jag skriver. Jag gråter över oförmåga  och omöjliga sätt att utföra ens dom enkla göromål


ANNONS
Av Annika Sjödin - Lördag 6 juli 02:20

Mina tre år på folkhögskola lärde mej bit för bit känna tillit till andra. Så gott de nu kunnat gå med den skadade känslan att vara ett med någon annan jag kunnat förmå mej att känns trots att jag försökt hela mitt liv har jag aldrig riktigt kunnat. Jag har alltid haft känslan av att stå utanför ett fönster å se världen å människorna genom ett skyltfönster. Jag på ena sidan med ett fönster so skiljer mej från världen å människorna. Som vuxen har jag accepterat att de är så de är och att de aldrig nånsin kommer att bli annorlunda. De är inte svår förklarat. Först är de mina tre första månader som jag tillbringat i en glasburk ( kuvösen ), utan någon fysisk kontakt eller kärlek. Föräldrar som låtsades att jag aldrig fanns. Som aldrig hälsade på mej. Inte ens var närvarande när jag nöddöptes på mitt d sjunde levnadsdygn

 För något namn skulle  även ett kryp som jag ha när man var säker på att jag skulle dö. Inga besök på fosterhem eller barnhem. Jag hade en bekant som tyvärr nu har gått bort. Hon var barnboksförfattare,  kallades Kerstin Johansson i Backe. Hon skrev en bok som senare kom att filmatiseras å sändas på TV under namnet " Som om jag inte fanns ". Just dom orden har gått rakt in i mitt hjärta och beskriver hur jag känt och alltid kommer att kännas. Uppe på de kommer adoptionen, mobbning å total utfrysning i skolan. Missförstådd å ratad av mina mostrar mm. De känns för att försöka sammanfatta som om jag rör mej fram å tillbaka i universum utan att kunna hitta nånstans att landa. Utan att hitta hem. Nej, jag är inte bitter . Med det förflutna kan de inte kännas annorlunda. Trots de har jag ända sedan jag fick mina första vänner i artonårsåldern på folkhögskolan väckts ett starkt intresse inom mej för andra människor. Jag struntar i etiskt ursprung,s pråk, hudfärg å religion. De som drar mej till andra är att hitta varje människas innersta kärna å knyta an till den . JAG ÄR ÖVERTYGAD OM ATT DE ÄR MYCKE MER SOM FÖRENAR ALLA OSS MÄNNISKOR ÄN SOM SKILJER PSS ÅT. Denna övertygelse har fått min rädsla för andra att helt släppa. Nu går jag händelserna i förväg men när jag senare i livet blev författare har jag som varit sämre än ett maskrosbarn, jag som var som en blöt fläck som vem som helst kunde trampa på . Jag har kommit att älska att stå inför andra människor och läsa ur mina alster

. Inte hade jag under min uppväxt ens vågat tänka tanken att mitt liv skulle utvecklas så att jag blev den sociala person jag i verkligheten är och betraktas som. Som jag tidigare skrivit men vill förtydliga

 Livet kommer inte flygande klart å färdigt å placeras framför dina fötter!!, Du måste själv.ärligt ta reda på å känna in vad du är bra på och medvetet jobba på att nå ditt mål. Ge inte upp  om du snubblar på vägen. Ha ditt livsmåö klart i sikte. Res dej å börja om igen

. Se upp för gropar som självömkan,.tyck synd om mej mentalitet. Ingenting av detta för dej närmare ditt mål

De gör dej på inget sätt intressant och ingen människa i världen orkar höra på nån som som gång på gång ömkar sej själv. 




,







ANNONS
Av Annika Sjödin - Torsdag 4 juli 02:17

Mitt i all hosta som känns som de ska kväva mej

. Tårar som bara rinner utan att jag varken kan eller orkar sortera dom. Ångest som bara vill är växer. I min ensamhet undrar jag hur länge.till jag ska orka får jag ett glädjande besked att jag ska få en elrullstol !!😄😄,  De betyder stora.förändringar för mej . De är längesen min rygg pajade helt. Två diskbråcksoperationer har jag gjort å de har bara förvärrat de hela pga sammanväxningar

 Jag har svåra smärtor i rygg å ben. Har inte kunnat ta mej ut överhuvudtaget

Den ena dagen är den andra lik. Jag har suttit instängd i lägenheten . De är ett helvete i n sej

 Dom enda gånger jag tar mej.ut är när mina barnbarn kommer å skjutsar mej i rullstolen. De som.kan ta tid är att Östersundshem måste bygga ett garage med eluttag

.MEN VILKEN FANTASTISK FÖRÄNDRING DE INNEBÄR FÖR MEJ. sen kan jag åka till stan när jag själv vill eller åka ut i naturen

Jag nämnde mina barnbarn. Dom är 16, 12 och 2.5 år


 När jag var frisk å stark å dom var små var dom  bara några månader när dom började sova över hos mej

Min fantasi förmåga som är en del av mitt författarskap använde jag till att sätta ihop egna berättelser och sagor som skulle berättas om å  om igen. Jag har aldrig varit pysslig av mej men älskat att leka


Vi har varit mycket tillsammans för att jag älskat de. Aldrig har jag i min vildaste fantasi kunnat föreställa mej att jag skulle få så mycket kärlek tillbaka

 Nu turas dom äldsta om att vara hos mej på helgerna

 Vi går på loppis å gör andra roliga saker. Detta har jag inte på nåt vis förtjänat. En dag så mitt äldsta barnbarn" du är den mest fantastiska underbaraste människa jag nånsin träffat'.,då rann mina tårar

,
























Av Annika Sjödin - Onsdag 26 juni 22:19

Jag är uppriktigt ledsen att de är så sällan jag får till några rader. De har sin förklaring i att jag åker in å ut på lungkliniken  som en jojo. De blir inte mycket tid över till att fundera på vad jag vill säja. Jag hoppas jag ska hinna klart berättelsen om vad jag gjorde med livets gåva. Jag skriver medvetet "med vad jag gjorde '".för jag anser att vi skapar själva våra liv.utifrån dom förutsättningar vi har. ingen kan sätta sej å vänta på att livet ska komma till en. De fodras målmedvetenhet å hårt arbete när.man väl bestämt se för bad man vill göra. Ber om ursäkt om jag är osammanhängande och lite rörig men jag har frossa å feber just nu

Jag skulle kunna jämföra mej med Nelson Mandela eller Moder Teresa å säja mitt liv är en flopp. Jämför vad du åstadkommer med dej själ

V.och dina egna förutsättningar. Alltid med dej själv. Jämför med vad du kommer ifrån. Dina rötter bär du alltid med dej på gott å ont även om du som jag gjort tar avstånd från mycke du matades med under din uppväxt. Vi gör våra liv. De är viktigt att minnas. Vissa saker i livet kan verka slumpartat och kanske ibland oxå är de men valet är ditt

. Bara ditt och vad du.väljer är beroende på hur du väljer är beroende på hur du väljer att se på dej  själv. Två saker väljer jag helt bort. Att tycka synd om mej själv och att skylla mina val i livet på andra människor

 Inte ens nu när jag är döende kan jag tycka synd om mej själv.ja, jag gråter ofta. Inte för att jag tycker synd om mej själv men av sorg

När jag tittar i backspegeln konstaterar jag att mycket har varit jobbigt men de är jag inte ensam  om

 Jag menar att ha haft de tufft under uppväxten men jag är glad åt att kunna konstatera att jag oxå haft ett jäkligt roligt liv !!inte alla kan göra den summeringen

.så har jag aldrig tillåtit n mej att känna hat eller avund. De är två saker som kan förgifta ett helt liv och hindra dej från att känna glädje å lycka 



































Av Annika Sjödin - Onsdag 26 juni 21:25

Jag är uppriktigt ledsen att de är så sällan jag får till några rader. De har sin förklaring i att jag åker in å ut på lungkliniken  som en jojo. De blir inte mycket tid över till att fundera på vad jag vill säja. Jag hoppas jag ska hinna klart berättelsen om vad jag gjorde med livets gåva. Jag skriver medvetet "med vad jag gjorde '".för jag anser att vi skapar själva våra liv.utifrån dom förutsättningar vi har. ingen kan sätta sej å vänta på att livet ska komma till en. De fodras målmedvetenhet å hårt arbete när.man väl bestämt se för bad man vill göra. Ber om ursäkt om jag är osammanhängande och lite rörig men jag har frossa å feber just nu

Jag skulle kunna jämföra mej med Nelson Mandela eller Moder Teresa å säja mitt liv är en flopp. Jämför vad du åstadkommer med dej själ

V.och dina egna förutsättningar. Alltid med dej själv. Jämför med vad du kommer ifrån. Dina rötter bär du alltid med dej på gott å ont även om du som jag gjort tar avstånd från mycke du matades med under din uppväxt. Vi gör våra liv. De är viktigt att minnas. Vissa saker i livet kan verka slumpartat och kanske ibland oxå är de men valet är ditt

. Bara ditt och vad du.väljer är beroende på hur du väljer är beroende på hur du väljer att se på dej  själv. Två saker väljer jag helt bort. Att tycka synd om mej själv och att skylla mina val i livet på andra människor

 Inte ens nu när jag är döende kan jag tycka synd om mej själv.ja, jag gråter ofta. Inte för att jag tycker synd om mej själv men av sorg

När jag tittar i backspegeln konstaterar jag att mycket har varit jobbigt men de är jag inte ensam  om

 Jag menar att ha haft de tufft under uppväxten men jag är glad åt att kunna konstatera att jag oxå haft ett jäkligt roligt liv !!inte alla kan göra den summeringen

.så har jag aldrig tillåtit n mej att känna hat eller avund. De är två saker som kan förgifta ett helt liv och hindra dej från att känna glädje å lycka 



































Av Annika Sjödin - Onsdag 26 juni 21:25

Jag är uppriktigt ledsen att de är så sällan jag får till några rader. De har sin förklaring i att jag åker in å ut på lungkliniken  som en jojo. De blir inte mycket tid över till att fundera på vad jag vill säja. Jag hoppas jag ska hinna klart berättelsen om vad jag gjorde med livets gåva. Jag skriver medvetet "med vad jag gjorde '".för jag anser att vi skapar själva våra liv.utifrån dom förutsättningar vi har. ingen kan sätta sej å vänta på att livet ska komma till en. De fodras målmedvetenhet å hårt arbete när.man väl bestämt se för bad man vill göra. Ber om ursäkt om jag är osammanhängande och lite rörig men jag har frossa å feber just nu

Jag skulle kunna jämföra mej med Nelson Mandela eller Moder Teresa å säja mitt liv är en flopp. Jämför vad du åstadkommer med dej själ

V.och dina egna förutsättningar. Alltid med dej själv. Jämför med vad du kommer ifrån. Dina rötter bär du alltid med dej på gott å ont även om du som jag gjort tar avstånd från mycke du matades med under din uppväxt. Vi gör våra liv. De är viktigt att minnas. Vissa saker i livet kan verka slumpartat och kanske ibland oxå är de men valet är ditt

. Bara ditt och vad du.väljer är beroende på hur du väljer är beroende på hur du väljer att se på dej  själv. Två saker väljer jag helt bort. Att tycka synd om mej själv och att skylla mina val i livet på andra människor

 Inte ens nu när jag är döende kan jag tycka synd om mej själv.ja, jag gråter ofta. Inte för att jag tycker synd om mej själv men av sorg

När jag tittar i backspegeln konstaterar jag att mycket har varit jobbigt men de är jag inte ensam  om

 Jag menar att ha haft de tufft under uppväxten men jag är glad åt att kunna konstatera att jag oxå haft ett jäkligt roligt liv !!inte alla kan göra den summeringen

.så har jag aldrig tillåtit n mej att känna hat eller avund. De är två saker som kan förgifta ett helt liv och hindra dej från att känna glädje å lycka 



































Av Annika Sjödin - Onsdag 22 maj 23:35

nu struntar jag i sjukdomar och berättar något kul !!

 I dag kom mitt äldsta barnbarn på besök. Han är 16 år å precis som med min tolvåring har vi alltid så roligt. Jag älskar popcorn och.de hade han köpt med. Den enda mikro som fanns till hands var i.cafeterian han skjutsade nmej dit i rullstol. Ingen av oss förstod sej på den men vi slängde in en påse och startade den. Efter en kort MB stund ryckte vi att de luktade rök vi öppnade luckan och it vällde en massiv rök så cafeterian täcktes av en dimridå av rök !!!! Vartenda popcorn var svart och de höll på att gå hål på påsen. Vi skrattade så tårarna rann. Från den intilliggande apoteket kom en personal och undrade var de brann. Vi beslöt att prova ytterligare en påse de fanns ju tre i förpackningen. Vi skruvade ner effekten å passade den noga. Vi tog ut vad som var en lite mager och deformerad påse. Den här gången var dom iaf inte branda.mitt barnbarn hällde på salt, trodde vi men jag upptäckte vi att de var socker. Jag skrek " stopp för fan de är socker !!' vi skrattade så vi tjöt. Jag hällde på salt med de fick de duga men jag lovar att kombinationen socker å salt på popcorn inte är nån höjdare. Vi stank brandrök och jag sa att så här kan vi inte gå tillbaka till avdelningen då tror dom att vi satt eld  på hela gastuben.!!!! Bi fortsatte en sväng på stan å hade kul. Vi var lite halvt om halvt på rymmen. När vi efter fyra timmar återvände till avdelningen var mitt stackars barnbarn färdig att svimma efter att ha släpat mej upp å ner för alla backar men vi hade så jäkla roligt. Undrar om han tar sej ur sängen i morron ?? Nu har jag en enda påse kvar och den är jag jäkligt rädd om

.

 

 

 

 

 

Av Annika Sjödin - Onsdag 22 maj 23:35

nu struntar jag i sjukdomar och berättar något kul !!

 I dag kom mitt äldsta barnbarn på besök. Han är 16 år å precis som med min tolvåring har vi alltid så roligt. Jag älskar popcorn och.de hade han köpt med. Den enda mikro som fanns till hands var i.cafeterian han skjutsade nmej dit i rullstol. Ingen av oss förstod sej på den men vi slängde in en påse och startade den. Efter en kort MB stund ryckte vi att de luktade rök vi öppnade luckan och it vällde en massiv rök så cafeterian täcktes av en dimridå av rök !!!! Vartenda popcorn var svart och de höll på att gå hål på påsen. Vi skrattade så tårarna rann. Från den intilliggande apoteket kom en personal och undrade var de brann. Vi beslöt att prova ytterligare en påse de fanns ju tre i förpackningen. Vi skruvade ner effekten å passade den noga. Vi tog ut vad som var en lite mager och deformerad påse. Den här gången var dom iaf inte branda.mitt barnbarn hällde på salt, trodde vi men jag upptäckte vi att de var socker. Jag skrek " stopp för fan de är socker !!' vi skrattade så vi tjöt. Jag hällde på salt med de fick de duga men jag lovar att kombinationen socker å salt på popcorn inte är nån höjdare. Vi stank brandrök och jag sa att så här kan vi inte gå tillbaka till avdelningen då tror dom att vi satt eld  på hela gastuben.!!!! Bi fortsatte en sväng på stan å hade kul. Vi var lite halvt om halvt på rymmen. När vi efter fyra timmar återvände till avdelningen var mitt stackars barnbarn färdig att svimma efter att ha släpat mej upp å ner för alla backar men vi hade så jäkla roligt. Undrar om han tar sej ur sängen i morron ?? Nu har jag en enda påse kvar och den är jag jäkligt rädd om

.

 

 

 

 

 

Presentation


Tillsammans kan vi förändra världen.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ friaassociationerfranminvarld med Blogkeen
Följ friaassociationerfranminvarld med Bloglovin'

Annika Sjödin

Annika Sjödin

Annikasjodin

Duni lömde by

Annikasjodin

Annikasjodin

Annika Sjödin

Annika sjödin

Gådtbol


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se